238 20.000 riksdaler, med villkor enligt Sveriges lag. I sitt testamente av 1704 bestämde han, att 2/3 av det givna skulle tillfalla hans arvingar, om hustrun trädde i annat gifte, och att hon sknlle fä behälla hela morgongävan till sin död under förutsättning att hon inte gifte om sig. Sedan hon avlidit sknlle det givna tillfalla mannens arvingar. Dessa villkor sknlle äga giltighet, sä vida de var förenliga med lag och stadga.'” Mot detta testamente oppolierade sig hnstrnn efter makens död. Hon gjorde inför Svea hovrätt gällande, att morgongävan var iiverläten enligt Sveriges lag till evärdelig ägo, och att maken inte ägde rätt att genom testamente annnllera detta. Rätten fann sig emellertid ofiirmögen att avgiira frägan."^ Det är troligt, att det är denna oavdömda tvist, som knappt ett är senare föranledde hovrätten att vända sig till Knngl. Maj;t. I en skrivelse av den 29/10 1707 förklarade sig hovrätten för en tid sedan haft en tvist, huruvida en pä hinderdagen given morgongäva i lösöre eller penningar sknlle förbli den barnlösa hustruns enskilda och evärdeliga egendom, och huruvida den vid hennes död skulle tillfalla endast hennes arvingar eller ej. Hovrätten fiirklarade sig ha stannat i tvä skiljaktiga meningar över lagens och förordningarnas rätta förständ. Den ena delen av hovrätten tog sin utgängspunkt i GB 10:1. 1044 års stadga angick, enligt dess klara ordalydelser, fast arvegods och kunde inte appliceras pä en morgongåva i penningar och l()söre. eftersom en adelsman, enligt landslagens kapitel 9 i jordabalken och kyrkobalkens kapitel 14 samt testamentsordningen av 1680, kunde giva all sin Kisa egendom och avlingejord undan sina arvingar, t.o.m. till en vilt främmande om han sä önskade. Slutsatsen för deras del blev, att en morgongåva i lösöre eller penningar förblev den barnlösa hustruns evärdeliga egendom. De övriga ledamöterna menade däremot att GB 10: 1, genom 1044 års stadga, uttryckligen förändrats. I denna stadga omnämnes inte med ett ord att den gamla lagen skulle fiirhliva gällande. IHter att granskat 1044. 1004 och 1008 års stadgor samt 1053 års resolution, fastslogs att den nya lagen gav klart besked R.\. .Svea liovriitt.s arkiv 1-2 a 2 aa Lc 1,58: 6, 2. Morgont’åvol)revet (ten 7 1) l(j93 ocli lestainentel den 22 4 1704. R.\. .Svea hovrätts arkiv B II a 17 11 1706, vol. 77 fol. 468 If.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=