237 Frågan är emellertid om, vid utställandet av morgongåvobrev eller i domslut, en i lösöre eller penningar given morgongåva ansetts såsom fäderne- eller mödernearv, och i sistnämnda fall därmed given till evärdelig ägo. Det visar sig, efter en granskning av morgongåvobreven, att brevutställarna stundombegagnat sig av GB 10: 1 och stundom av 1644 års stadga. I sistnämnda fall har de också varit införstådda med vad detta inneburit.®^ I praxis har det följaktligen befunnits helt riktigt att bruka båda dessa inbördes motsägande lagrum. Ett sådant beteende tvingade naturligtvis, förr eller senare, berörda myndigheter till ett ställningstagande. Svea hovrätt och Kiiivjl. Maj.t 1 början av 1700-talet fann sig Svea hovrätt föranledd att rikta en förfrågan till Kungl. Maj:t om förfarandet då morgongåva givits i lös()re. Den direkta orsaken till detta torde ha varit en rättstvist, som delvis avdömdes den 17/11 1706.®* Är 1692 hade en adelsman givit sin hustru en morgongåva om *** Del ena av dessa två tillvägagånfjssätt åskådliggörs av ett morgongåvobrev från år lt).ö4. 1 det brevet ger mannen sin hustru en morgongåva, som innefattar 400 riksdaler, samt allt de lösöre han iigde eller kunde få äga. Allt detta gives som mödernearv eller, om äktenskapet blev l)arnlöst, till den längst levande. (HA. Svea hovrätts arkiv E ^’l a 2 aa Lc 122:5, 11. Morgongåvobrevet av den 29 12 1054.) Det andra tillvägagångssättet framgår av två morgongåvobrev från år 1071 respektive 1098. I det förstnämnda av dessa har mannen, som för övrigt var borgmästare i Stockholm, givit 3000 riksdaler med löfte om att »lägga summan» i jordagods. Han förklarade också, att pengarna eller godsen, såväl nu som i framtiden, skulle sortera under de villkor som 1044 års stadga påbjöd. (R.\. Svea hovrätts arkiv E \’I a 2 aa I.c 131:0, 7.) 1 1098 års morgongåvobrev gavs 2000 riksdaler eller 12000 daler kopparmynt. Den summan skulle efter mannens död utgå i reda pengar eller, om dessa inte räckte, av hans övriga egendom till dess morgongåvan helt utbetalts. Det givna tillföll hustrun under hennes levnad; detta under förutsiitlning att hon förblev i änkeståndet. Gifte hon däremot om sig, så skulle hans barn ärva det givna. Det påpekades också av brevutställaren, alt morgongåvan skulle ha samma egenskap, som om den givits i fast gods och i enlighet med 1044 års stadga. (R.\. .Svea hovrätts arkiv, (ävila mål. Instämda och vädjade. 1734 febr.—april. Lars Fägerstråle . . . emot . . . fru Kristina Guldenhoff. Morgongåvobrevel den 23/0 1098. R.\. .Svea hovrätts arkiv B II a 17/11 1700, vol. 77 fol. 408 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=