236 gick nytt gifte, medan tveksamhet efter hand kunde uppstå ifråga om stadgan skulle brukas på en i lösöre given morgongåva.®® Hur har då en i lösöre given gåva uppfattats av berörda parter och instanser? Frågan är om adliga personer ansågs vara underställda landslagens stadgande eller ej. Bland de rättslärda från 1600-talet och 1700-talets början är det endast Abrahamsson som klart uttalat sig om vad adeln hade att rätta sig efter. Han gör i sina är 1726 utkomna kommentarer till landslagen gällande, att en morgongåva i avlinge eller lösöre skulle rättas efter lagen och betraktas som barnens möderne. Det är således landslagens stadgande, om att morgongåva i lösöre i händelse av barnlöshet var hustruns evärdeliga egendom, som enligt hans förmenande ägde tillämpning.®' .Schmodenian I s. 243 f. SKP XV. 12 10 1653. s. 494. *' Abrahamsson. 1726 s. 291. Rålamli. som redogör för 1644 års stadga konstaterar endast att stadgan hålles av adeln, medan övriga stånd har att rsitta sig efter landslagen (s. 239). .\ven Kloot har i sitt 1676 utgivna verk behandlat 1644 års stadga. Han förklarar att ofrälsemän ännu får ge såviil lös som fast egendom, så i arve- som avlingejord. till evärdelig ;igo. Det är möjligt att han därmed gör en distinktion mellan de båda grupperna. Det skulle då innebära att 1644 års stadga gäller såväl lös som fast egendom. (Kloot s. 97). .Stiernhöök har. i sitt förslag till giftermålshalk. förklarat sig framdeles skola förmäla huruvida en av en adelsman i lösöre given morgongåva skulle vara underkastad den nya stadgan eller den gamla lagen. Någon sådan speciell redogörelse förekommer emellertid inte i det oavslutade och ofidlständigt bevarade verket. 1 den fjärde punkten ger han emellertid en redogörelse för hl.a. 1644 års stadga. Oni avsikten med denna punkt varit att täcka alla alternativ, så har .Stiernhööks åsikt varit att adelns morgongåvor i gemen var underkastade stadgan, (.\lmquist. Förarbeten till .Sveriges rikes lag 1666—1686 s. 131 f.). F'hr denna generalisering talar också följande; I sitt huvudverk gör Stiernhöök en jämförelse mellan nutid och tidigare förhållande. Han konstaterar diirvid att morgongåvan förr gavs för alltid och med full äganderätt. I motsats till detta sättes adelsmannens nmrgongåvor. men också kungars och furstars som nu ges på livstid och blott med nyttjanderätt. Inte heller här göres någon distinktion mellan jord och lösöre. (Stiernhöök. De jure .Sveonum et Gothorum vetusto s. 164.) Almquist. som konstaterar att morgongåvan enligt landslagen var mödernearv. påpekar alt detta genom 1644 års stadga »i viss mån» ändrats. Eftersom ändringen enligt honom hl.a. bestod i all fast gods nu förklarades såsom fäderne, så torde han möjligen göra gällande, att lösöre fortfarande var underställt GB 10: 1 (.\hnquist, Svensk rättshistoria 11. Familjerättens historia s. 111.) 66
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=