20 är uppteckningar av gällande rätt och räknas till rättsböckerna.^’^ ^"ästgötalagen ägde inte bara tillämpning i Västergötland utan också inom större delen av Mo härad i Småland samt Dalsland och Nordmarks härad i nuvarande Värmland. Den i detta sammanhang aktuella delen av yngre ^"äslg(■)talagen lyder: »lionÖa? sun vil sa?r kono bihifChan skal hin skyldfeste at hitta' ok hön sillan hyria'. ok la'stna?ha3 staempnu la;giae. a ha'nni skal til sa'iajr sa'ghise. na?mpn£e iorj) a'n til a;r. na'mpna' man. na?mpna? quiche, het a?!’ giuaj uil. ntempnse ligia'nÖa? fa3 a'n til aer. Thagho’r firi hest ier skilt, ok handum ier samat takit. ha ierii til gia'ua'r iellfcr intar, icn vingiaf skal lukin vaiie a gipta'r quielde. ha h^ koma haj)in vnder ena' hle. alt het sum gips at hindiiedax a ficstiiiepa stempnu ok lysis a giptier quelde. het ier alt 1'ult fangh iorhier. ien vm fa'i'h komher a. annantingia? a hindraedaghinum idler för. ok eig annath fyr ien her koma hahin a en hulster aeller a ena' hle. Skiliies he at sihan firi nokiie fallie sakir. haui hon » Bondeson vill hedjaomhustruåt sig. Han skall uppsöka den närskyldaste och framföra sin hön och utsätta fästningsstämma. På denna skall han lova gods, nämna jord, om jord finnes, nämna träl, nämna kreatur, som han vill giva, nämna livlös egendom, om sådan finnes. Så snart fästning har skett och man har lagt händerna samman, då är alla dillgåvor’ förvärvade, men ’vängåva’ skall vara gäldad på giftermålskvällen, då de komma håda under ett lakan. Allt det som gives i morgongåva på fästningsstämman och lyses på giftermålskvällen, det är allt fullt jordafång, om omfärd sker antingen på dagen efter bröllopet eller förr. men icke förvärvat förr, än de komma håda på en bolster och under ett lakan. Skiljas de sedan för några orsakers skull, då skall hon hava Åtskillnad göres mellan riittsböckcr och lagböcker. Med rättsbok menas en u])|)leckning av gällande riitt — — vaneriitl eller av landstinget antagen kunglig eller kyrklig lagstiftning. Med lagbok menar man en rättsnppteckning tillkommen som en auktoritativ text genom en lagstiftningsakt». Götalagarna betraktas niirmast som rättsbik-ker och svealagarna, med undantag av Dalalagen, såsom lagböcker. (Hafström, De svenska riittskällornas historia s. 36.) Lag -S 1 s. 206 samt Lundahl s. 1 ff. För de mera exakta gränserna och de delade uppfattningar som rått, se de två nämnda verken och däri anförd litteratur. För de övriga lagarnas giltighetsområden luinvisas generellt till .Hnupiists Lagsagor och domsagor i Sverige. vare sig denna var landets sed-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=