234 Tvisten mellan de båda parterna var därmed inte sliit. Gustav Criiiises arvingar gjorde inför Svea hovrätt år 1710 gällande, att godsen under Sälima gav en ränta, som med drygt 3 tunnor överskred stadgans tillåtna 288. De fordrade därför att två namngivna hemman skulle avstås. Grevinnan å sin sida önskade, att en skattläggning skulle ske av godsen under sätegården i enlighet med den metod som nu för tiden, enligt kungliga förordningar, var bruklig. Rätten beslöt, att en undersökning ofördröjligen skulle äga rum och att, om det därvid befanns att morgongåvan överskred det tillåtna, överskottet skulle utgå till arvingarna.^® Efter 1695 har följaktligen vid tvist inte arvsinstrumentets uppgift godtagits vid fastställandet av morgongåvans storlek. I stället har dess verkliga värde avgjorts med hjälp av skattläggning. Rätten har inte heller tillåtit att en given morgongåva överskred de stipulerade 6 pundlästerna. Det sistnämnda framgår också av en dom från år 1685.®® Förhålhindet mellan olika huviidräntor 1644 års stadga tillät en morgongåva i arvegods om 6 pundläster korn eller motsvarande värde i smör, fisk eller jäm. Abrahamsson påpekar, i sina kommentarer till landslagen, att Kungl. Maj:t i förklaringen över domen den 18/9 1668 räknar ett lispund smörränta lika med en tunna spannmålsränta i morgongåva.®^ Detta var ingalunda något nytt, utan just det värde som man hland annat tillämpat vid arvsskiften. För morgongåvains del kan tillämpningen spåras bakåt i tiden till åtminstone 1581, då Motparten liade inriiknat jjärdesspannmålen i dess niorjjoiifjåva l)eräknas. kopef’odsens ränta, med motiveringen att den var en spannmålsränta, som dessutom iitgiek, samt måste beräknas i rusttjänsten som en årlig spannmålsriinta. \’id diskussionen i rådet, sedan målet förts vidare, förklarade konungen att inget kunde vara säkrare än att sätegården beräknades efter mätning. Han biföll tlärför i detta avseende hovrättens dom. Kungl. Maj:t kom också alt i sin tloin gilla den av bovrätten avsagda domen. (R.\. \edre justitierevisionen. Kungliga domar 1694—1696, nr. 99, 15 10 1695. Kungl. Maj;tz justitierevisions registratur från år 1705. fol. 336v ff. R.\. .Svea hovrätts arkiv B II a 5 7 1710, vol. 81 fol. 143 ff. RA. Svea hovrätts arkiv B II a 2 12 1685, vol. 56 fol. 159 ff. Bila 5/7 1710, vol. 81 fol. 143 ff. B II a 16 6 1725. vol. 96 fol. 141. Abrahamsson, 1726 s. 290.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=