233 brevet åberopas en bifogad jordebok, som emellertid av olika skäl aldrig blivit fullbordad. Vid rättegången inför Svea hovrätt år 1695 ville grevinnan att morgongåvan skidle beräknas i enlighet med den arvslott, som mannen tillträtt år 1672, och som hans arvingar i en förlikning 1673 godtagit. Enligt henne hade ingen ökning av godsmassan skett efter denna tid, utan maken hade i morgongåva givit just det han mottagit. Hon åberopade sig också på ett prejudikat av Kungl. Maj:t. I 1672 års arvslott hade Sätuna upptagits till 100 tunnor spannniålsränta. Svaranden, som utgjordes av mannens samtliga arvingar, menade däremot att sätegården förbättrats så att den vid ett arvsskifte dem emellan borde räknas för 123 tunnor eller mer. Man avvisade tanken på att makens arvslott skulle läggas till grund, eftersom skillnaden var stor mellan arvsdelning och morgongåva. I det förstnämnda fallet var det likgiltigt om en gård uppfördes till mer eller mindre, bara de övriga arvingarna kompenserades. Morgongåvan var däremot begränsad till sex pundläster. Det av grevinnan anförda prejudikatet förklarades ha fällts i ett mål mellan två barnkullar, och inte, som här, emellan en barnlös änka och mannens arvingar. Rätten fann i sin dom, att ingen jordebok förfärdigats av (iversten efter morgongåvobrevets innehåll, varför det inte kunde avgöras hur stor ränta han velat, att grevinnan skulle erhålla i sätegården. Eftersom morgongåvan hade givits till det högsta som stadgan tillät, och sätegården i arvslotterna av olika skäl kan ha blivit uppförda till en lägre ränta än den veterligen gav, så föreligger risk att grevinnan skulle tilldelas större morgongåva än lagen tillät. Fiir att båda parterna skulle vederfaras rättvisa och stadgan inte iiverträdas, beslöt rätten, att en undersökning skulle företagas av goda män över vad Sätuna, i det nu befintliga tillståndet, gav i huvudränta. Det därvid uppnådda värdet skulle inräknas i de sex pundlästerna. *** Vid detta tillfälle behandlade rätten också de underliggande bondgårdarna. Hovrätten godtog därvid parternas överenskommelse att räntan av frälsegodsen skulle uppföras efter arvslotterna. Det förklarades dessutom, ifråga om köpegodsen. att den stora gärden, så vitt den årligen utgick, — — — »bör icke mindre än den årliga spannmålsräntan fru grevinna på
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=