228 givna endast ägde bestånd i hennes livstid till adelns övre skikt, d.v.s. då morgongåva gavs i grev- eller friherrskap.I och med 1644 års stadga och 1653 års resolution har inte bara livstidsbegränsningen utan också, i något omstöpt form, giftermålstanken utsträckts till alt omfatta adeln i sin helhet.Denna genomsekler fortlöpande utveckling nådde sin slutpunkt i 1734 års lag. Nu gällde för alla stånd, att en i fast gods given morgongåva skulle tillhöra hustrun endast så länge hon såsom änka inte ingick nytt gifte.^’’ Knligt Bergman »torde väl» förebilden till morgongåvan i 1644 års stadga ha varit livgedinget. Därmed avser han inte bara grevarnas och friherrarnas privilegier i donationsbreven utan också KgB 10. Swedlund har ansett bestämmelserna för grev- och friherrskapen såsom förebild till 1644 års stadgande om storlek och återgång av gods.^® 1644 års stadga utgör en kompromiss mellan olika riktningar. I den diskussion som förts och de förslag som framförts har underlaget inte bara utgjorts av grevarnas och friherrarnas donationsbestämmelser ulan bland annat också av landslagen. 1644 års bestämmelser om att hustrun endast som änka disponerar över det givna och vid förnyat giftermål skulle avstå från gåvan kan omöjligen komma från grev- och friherreskapsprivilegierna, utan torde närmast härstamma från landslagens bestämmelser, även om det där är frågan om lösen och inte, som i stadgan, om hah parten av inventarierna.^' Med vetskap om att landslagens KgB 10 varit bekant, och att vissa delar i transformerat skick föreligger i 1644 års stadga torde Swedlund, .s. 160 f. ** Schmedeman I s. 243 f. SRP XV, 12/10 16.53, s. 494. .Med giftermålstanken avses här närmast det förhållandet att adelsänka vid omgifte skulle avstå morgongåva i jord men behålla halvparten i inventarier. Ny lagsamling, första häftet, s. 42. GB 9: 4. I denna lag fordrades inte utan också — — — »ärliga bara att hon »enka sitter» lefwer». 46 Bergman s. 39 not 2. Swedlund s. 166. Däremot har man ju, under diskussionens gång, arhetat metl förfarandet». Enligt 1642 års stadgeförslag, för att nämna ett exempel, skulle morgongåvan efter änkans död utan lösen återgå till mannens arvingar, men med lösen vid nytt giftermål. (SR.\P 3 s. 218. Schmedeman I s. 243 f.l lösen-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=