227 dels med alt Ijrevutställaren i eft senare testamente tiirklaraf sig just })å detta säfl.‘^^ Den revisionsdom som senare nlfärdades (iverensslämmer med Imvrättsdomen.'^*’ Däremot luijde sig riksrådet med att i den resolution som avslutade diskussionen enhälligt hänvisa till fcirklaringen i testamentet. 1644 Ars stadga 1644 års stadga skall inte ses som något helt nytt. ulan som ett led i en lång utveckling. Från början hade morgongåva i fast gods, enligt landskapslagarna, givits till evärdelig ägo, då hustrun (iverlevde maken, lAterhand skedde emellertid stegvis en förändring genom alt tidshegränsning infördes till hustruns levnad eller en del av denna. I MFLL:s KgB 10. som behandlar kungens morgongåva, stadgas alt det givna efter drottningens livstid skulle återgå till kronan. I de fall drottningen ingick nytt giftermål eller for utomlands i avsikt alt ej i fortsättningen stanna i riket, skulle kungen ge henne Itisen tVir gåvan. Storleken skulle därvid avgöiras med råds samtycke. Hon Rirlorade emellertid såväl morgongåva som Hisen, om hon satte — »sig emot riket i sådant, som kan komma riket till skada;»."*- Dessa hestämmelser gällde inte enbart konung utan också, i vissa avseenden, furstliga j)ersoner. Under 1500-lalets senare del och 1(>00-Ialels fiirsla del utsträcktes bestämmelsen om alt det R.\. .Svoa hovrälls arkiv .\ Ila 26 3 1667, vol. 23 fol. 16 IT. .liif’erskiöld, -soiii lörolagit en undersökning av avtalstolkning, konstaterar att avtalen i regel tolkats efter en strikt metod, vilket innebar att man logiskt kom fram till en bokstavstolkning. Han påpekar emellertid, med hänvisning till del hiir ovan behandlade målet, att detta förfarande inte lett till orimligbeter ulan att styrkt avsikt, allmän praxis, förnuftsskäl kui\de —. (.liigerskiöld s. 10 f.). 3» R.\. Riksregistraturet 22/11 1670, fol. 227 ff. RA. Rådsi)rotokoll vol. 54, 11 11 1670, fol. 737. Kn redogörelse för 1644 års stadga oeh dess innehåll samt efterlevnaden av vissa besliimmclser bar givits jiå s. 130 ff samt s. 136 ff. Magnus I/rikssons landslag i nusvensk tolkning av Äke Ilolmbäck oeh Elias Wessén. KgR 10: 1, 2. beaktas» —
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=