226 Denna doin koin emellertid inte att bli bestående. Målet fördes vidare till revision, och i Knngl. Maj;ts dom angavs såsom halvpart det som maken ägde under varande äktenskap men också vad han fick till dess han tillträdde det andra äktenskapet.^^ Det framgår av domar samt betänkande, att bovrätten varit osäker, då det gällde att fastställa den yttre tidsgränsen och därmed halvpartens kvantitativa omfattning. Genom 1670 års revisionsdom fastställdes vad som skulle vara gällande tolkning, och hovrätten återfiirdes till vad de själva ursprungligen hiresprakat. SÄTEGARDKX Det förekom stundom i morgongåvobreven, att maken utlovade den bästa sätegården av de han kunde äga och/eller förvärva. Varken hovrätten eller Knngl. Maj:t har ifrågasatt giltigheten av ett dylikt fiirfarande.^^ Sätegårdens förhållande till underliggande gods skapade emellertid, även då den namngivits, problem. Jöns Kurck bade år 1616, i sitt första inorgongåvobrev, givit sätegården Laiikko i Finland eller en bättre och behagligare sätegård i samma land. om någon sådan eventuellt kunde tillfalla honom.'^® En av de frågor som kom alt upptagas inhir hovrätten gällde huruvida morgongåvobrevet endast avsåg Laukko säfegård, eftersom endast detta nämnes i brevet, eller sätegården med underliggande gods. I hovrättens dom fastslogs, att de gods som vid tiden för givandet låg under sätegården skulle inräknas i morgongåvan.Detta motiverades dels med att forna tiders praxis varit att underliggande gods skulle avses även om de inte nämnes i brevet, och ** \\A. Riksregistraturet 22/11 1670. fol. 227 ff. •« .Se s. 117 f. RA. .Svea hovrätts arkiv B II a 24 4 1665, vol. 37 fol. 79 ocli A II a 8/4 1665, vol. 22 fol. 36. Nedre jiistitierevisionen. Kungliga domar och resoliitioner. 11 7 1666, fol. 262. R.\. .Svea hovrätts arkiv E Via 2 aa Lc 117:4, 3. Morgongåvolirev den 11 7 1616. R.\. .Svea hovrätts arkiv B II a 3 4 1667, vol. 39 fol. 47 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=