RB 21

224 dom, så har det skett med åberopande av samma skäl som då man godtog en kvantitativt alltför hög morgongåva.-® Denna motivering har emellertid i ett fall fått ge vika. Då hovrätten är 1705 behandlade en morgongåva, i vilken halvparten av mannens avlinge ingick, fråndömdes hustrun denna. Som skäl anfördes, alt denna halvpart måste anses inbegripen i förbättringen.-^ Rätten har följaktligen först tolkat morgongåvobrevet i denna riktning, och därefter troligen tillgripit 1008 års bestämmelse om att förbättringen förbjöds. Med hjälp av detta har man sedan fråndömt hustrun halvparten. Hovrätten ställdes inte bara inför problemet om en given halvpart skulle utgå eller ej, utan också inför frågan om vad denna halvpart kvantitativt innebar. I Äke Axelssons morgongåvobrev av år 1010 gavs hustrun sätegården Gökshohn med halvparten av det jordagods och lösöre, som han ägde eller lagligen kunde få äga. 1 samband med rättegången om arvet efter honom, som år 1050 hölls inför Svea hovrätt, aktualiserades frågan om hur detta löfte skulle tolkas. Barnen i det första äktenskapet yrkade på att Gökshohn s a mt hälften av faderns gods skulle tillfalla dem. Ake .\xelssons senare hustru och deras barn begärde, å sin sida, att sätegården skulle inräknas i halvparten. I domen förklarade hovrätten, att den första kullen skulle erhålla morgongåva i enlighet med morgongåvobrevets innehåll. Detta kom emellertid inte att utgöra den slutgiltiga domen, utan målet fördes vidare till revision. När assessor Skunck inkallades inför riksrådet för att klargöra vilka skäl hovrätten haft för sin dom, förklarade han, att sätegården endast var den första hustruns morgongåva och, enligt lag och sedvana, den första kullens möderne. Vid voteringen anslöt sig riksrådet till hovrättsdomen och i revisionsdomen förklarades också, att Gökshohn, vid sidan av .SRP XVI 539 f. R.\. .Svea hovrätts arkiv R II a 17 6 1693. vol. 64 nr. 47. -■ R.\. Svea hovrätts arkiv. R II a 13 12 1705, vol. 76 fol. 455 ff och II a 11 12 1705, vol. 44. Hovrättens förfarande efter 1655, då halvparten bestod av länyods, franif^år av redogörelsen på s. 265 f.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=