221 stadslaf'ens 24 iiiark.^^ Hovrätten har stundoni i sådana fall konstaterat, att lagen inte längre var i brnk, utan att var och en efter »råd och ämne» ägde rätt att ge så mycket han hehagade4^ Hovrätten fann sig dock ihland föranledd att moderera den givna morgongåvan i enlighet med höets förmögenhet.'® Det har för en kategori av ofrälse rått delade meningar, huruvida lands- eller stadslag eller annat påhud skulle gälla. Vad som här avses är prästerna. De onmänmes inte uttryckligen, varken i stads- eller landslagens hestämmelser om morgongåva. Det har fiirekommit att vissa härads- eller lagmansrätter i domen åheropat sig på stadslagen, men det har också förekommit alt landslagen tillgripils.Ett exempel på det förstnämnda tillvägagångssättet ges i ett mål inom (löta hovrätts jurisdiktionsområde. Maken, som var kyrkoherde, hade på rätt hinderdag år lOöö iitfäst en morgongåva om 100 riksdaler. Vid rättegången infiir häradsrätten gjorde käranden gällande, att kvantiteten var alltftir stor. Tingsrätten IVirklarade emellertid är 1091, att det inte någonstans i lagen fanns angivet vad en präst fick ge. Den lovliga plägseden, som uppstått sedan hiterdomen infördes, innehär att de fick utfästa en ansenlig morgongåva. Tingsrätten fann, dels därför och dels emedan de 100 riksdalerna inte var långt från det värde som lagen ursprungligen hade när den skrevs, att svaranden skulle tilldiimas den givna gåvan. Lagmansrätten fann däremot, sedan målet tVirts vidare, att morgongåvan, i enlighet med stadslagens nionde kapitel, skulle utgå med 24 mark silverHorf'man s. ,3t) not 1. .^brahainsson, 1702 s. 4,5. Arnell s. 203. RA. .Svea liovriills arkiv B II a 11/4 lOöä, vol. 27 l'ol. 41; B Ila 2/4 16.50. vol. 28 fol. 26; H II A 15/11 16,56. vol. 28 fol. 80; B Ila 12/4 1670. vol. 51 fol. 38; B Ila 16 12 1670, vol. 51 fol. 56; B 11 a 3 4 1680. vol. 51 fol. 17; B Ila 3/6 1682, fol. 83; B Ila 0/12 1682. fol. 134; B Ila 13/4 1680, vol. 60 fol. 40; B II a 1/6 1701, vol. 72 fol. 34 ff; B II a 10/3 1711. vol. 82 fol. 1 ff. Anf^ående efterlevnaden av inaxiinibe.stiiniinelsen se s. 152 ff. R.\. .Svea bovrätts arkiv B II a 13/10 168^1. vol. 54 fol. 244 ff. Det förekommer också att luistrims Flit och snällhet emot sin man i hans hö}»a ålderdoms svaf’het.», anförts som ytterligare skäl för att en hög morgongåva skulle utgå. Det har stundom iiven påpekats att det givna varit avlingcgods. (R.\. .Svea hovriitts arkiv B II a 3 4 1680, vol. 51 fol. 17 och E Via 2 aa Lc 130; 2, 10. R.\. .Svea hovrätts arkiv B II a 15/12 1722. vol. 93 fol. 307. R.\. .Svea hovriitts arkiv E \'I a 2 aa Lc 137; 4, 17 samt 128; 6, 17.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=