220 givit morgongåvor, som legal över det tillåtna.® Det framgår av en dom från år 1670. Ett av de skäl som anfördes, var alt detta givande inte var emot praxis, medan däremot lagen var föråldrad. 1670 års hovrättsdom hade föregåtts av domar i imderrälterna. I en av dessa, från år 1669, fcirklarades att maken vid ntfästandet frångått den storlek som CiB 10 föreskrev. Rätten modererade därför gåvan till 2 öresland, medan de överskjutande 2 återdömdes till arvingarna. Några böter till konungen har emellertid inte utdömts.^® I detta fall har morgongåvan visserligen modererats, men det har skett på ett sådant sätt att den i realiteten, även efter moderationen. legat över det enligt lag tillåtna. Enligt Xehrman fanns det ingen viss summa föreskriven för ofrälse, eftersom GR 10 inte var tillämplig för närvarande tid.^^ Ungefär samtidigt gjorde Abrahamsson gällande, alt ofrälse fick ge vad de ville, och alt del i händelse av klander ålåg domaren att pröva hur stor morgongåvan, i enlighet med boets tillstånd, skulle vara.^- Del är tydligt, alt det vid sidan av det gängse tillvägagångssättet också förekommit att moderation och därmed återdömning skett. I de hovrättsdomar där stadslagens maximering prövats har morgongåvan godkänts även i de fall då värdet legat högt över ® Detta, (te enskilda individernas åsidosättande av l)est;ininielserna. har tidii'are behandlats på s. 88 samt s. 149 ff. RA. .Svea hovriitts arkiv B Ila 1.) 12 1670, fol. 83 oeh E A’l a 2 aa Le 120: 9, 14. 1'nderrättsdoin den 12/2 1009. -Sliernhöök konstaterar, ungefär samtidigt, att man varken i morgongåvohrev eller domar riittar sig efter lagens kvantitet. (.Xlimpiist. Förarbeten till .Sveriges rikes lag 1000—1086 s. 1311. Xehrman. Inledning til then swenska jnrisprudentiam eivilem s. 203 f. t? 6.3. '- .\hrahamsson, 1702 s. 4.3, 1720 s. 291. Det tycks, åtminstone hland jirästerskapet. ha funnils personer, som vinnlagt sig om att hindra allmogen från att överskrida maximihelopjiet. Enligt Nils Söderlind förekom det under 1000-talet, — vid visitationerna kontrollerat att allmogen iakttog lagens föreskrifter.» (Kyrkohistorisk årsskrift 1900 s. 183.). — »att biskopar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=