219 traktas som morj^ongåva och räknas för barnens möderne, eftersom det givits före 1644 års stadga.^ Det av domstolen här hirda resonemanget överensstämmer i mycket med vad som gjorts gällande såväl i början som i mitten av seklet. En granskning av hovrätts- samt i förekommande fall revisionsdomar visar, att dessa domstolar, såväl före som efter 1644, utan vidare accepterat morgongåvor vars kvantitet överskridit det enligt landslagen tillåtna. De har således inte på grundval av’ maximibestämmelserna företagit några ändringar.® De högre rättsinstanserna har, inte bara under medeltiden' utan också under 1500- och 1600-talet, godtagit dessa höga adliga morgongåvor. Det har för dessa domstolar inte heller varit frågan om att, i enlighet med GB 10:2, återdöma överskottet till släktingarna, och än mindre att, i enlighet med landslagen, utdöma böter till konungen.^ Hovrätten har även godtagit att ofrälse ® R.\. .Svea liovrätis arkiv Bila 17;() 1(593, vol. (54 nr. 47. * H.\. .Svea hovriitls arkiv B Ila 28/(5 1(514 och E \'I a 2 aa Lc 2, 2. B Ila 12/11 1(522. fol. 231, 1(5 11 1622. fol. 233. 12/7 1(541. vol. 13 fol. 26 och E Via 2 aa Lc 29, 1; 85, 1; 5M), 1. B Ila 10/7 1(547. vol. 19 fol. 9 och E Via 2 aa Lc 97: 1, 1. B Ila 2 4 165(5. vol. 28 fol. 21 och E VI a 2 aa Lc 105:6. 1. Nedre ju.stitierevi.sionen. Rev. akl. 1670 nov. 22. B II a 3/4 16(57. vol. 39 fol. 74 och E \’I a 2 aa Lc 117:4. 3. Revisionsdom i R.\. Riksrcfjistratnrct 22/11 1670, fol. 227 ff. ' Den medeltida uppfallningen ifråga om de allt för höga morgongåvorna samt in.stiillningen till överskott och höter har tidigare behandlats på s. 75 f, 80 f, 83 f, 8(5. ** Tålgestadgan av år 1493 var under 1500- och 1600-talet inte helt okänd, men har inte heller den av de högre riittsinstanserna lagts till grund för någon dom i vilken överskott och höter utdömts till staten. Det är inte stadgan utan landslagen som av dessa domstolar betraktats såsom skriven lag. Niir .lohan Skytte i sina kommentarer till stadslagen frågade sig varför maximihestiimmelserna inte efterlevts för landslagens del så kom han också in i)å frågan om höter och återdömning. Ilan konstaterar därvid att l)öterna inte återdömdes till konungen och att inte heller överskottet vid överträdelse överfördes till sliikten. I »En kort traktat om morgongåvor» omnämnes såviil landslag som Tiilgestadga. Författaren konstaterar att det övliga bruket i riket tagit överhand över både landslag och stadga. (Gap. 11:3.). .4r 1682 hiinfördes, i den hok som angår lläradzhöfdinge Emhetet om .Saköres Delning.», en för hög morgongåva till konungens ensak, och böterna angavs till 40 mark. (Schmedeman I s. 78(5 f.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=