218 också stadfästs genom kungliga rättens domar liksom genom 1644 års stadga om adelns morgongåvor.^ Riksrådet dömde också i detta mål på ett sätt som överensstämde med den av kommissarierna framförda åsikten. Inte heller i den hovrättsdom, som föranlett riksrådets dom, har åsidosättandet av landslagens maximering lett till att gåvan ogillades.^ Det är först i slutet av seklet som de allt för stora morgongåvorna ifrågasattes och det från statligt håll. I målet mellan Peder Ribbings arvingar och Kungl. Maj:ts ombudsman Jonas Schönberg har den sistnämnde förnekat giltigheten av en morgongåva, som givits år 1634 av Peder Ribbing. Schönberg har bl.a. förklarat att Ribbing i fråga om morgongåvans storlek hade klar lag i landslagens GB 10, vilken han borde ha rättat sig efter. Enligt den andra paragrafen i detta lagrum skulle överskottet av det givna återgå såsom fädernearv. Kungl. Maj:ts ombudsman gjorde därför gällande, att inte större kvantum skulle få uttagas än lagrummet tillät, om det skulle räknas som möderne. Ville arvingarna däremot taga storleken i överensstämmelse med 1646 års arvsdelning, så borde det, efter 1644 års stadga och den nya lagen, anses somarvingarnas fäderne. Rätten förklarade i sitt domslut, att landslagens GB 10 i fråga om storleken på morgongåvan genom vedertagen praxis och sedvana upphört att gälla långt innan Ribbing år 1634 utgav sitt morgongåvobrev. Ridderskapet och adeln hade tillåtits att ge betydligt större morgongåva, vilket också framgick av Lindorm Ribbings morgongåvobrev av den 7/1 1605 och Svante Stenbocks av den 12/4 1619, som underskrivits inte bara av kung Gustav Adolf, hertig Johan samt hertig Filip, utan också av åtskilliga kungliga råd. Denna sedvana hade inte bara upphävts genom 1644 års stadga, för efterkommande morgongåvor, utan också stadfästs och bekräftats, för tidigare givna, genom stadgans ord. Rätten förklarade därför att sätegården med underliggande gods, enligt 1646 års arvsdelning, i kraft av 1634 års brev, skulle be3 SRP XVI s. .)37, 539. ^ R.\. Nedre justitierevisionen. Rev. akt. 1670 nov. 22. Dom den 9 7 1656. .Svea hovrätts arkiv B II a 2 4 1 6.56. vol. 28 fol. 21 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=