18 Vad som här refererats och citerats gällde landshygden. En klar distinktion har i denna litteratur gjorts mellan landsbygd och stad. Carlsson skriver: »Från övriga svenska medeltidslagar skiljer sig Magnus Erikssons stadslag (GB 6:3 och 9:2) därigenom, att morgongåvan och andra gåvor skulle utgivas första bröllopsdagen före det gemensamma sänggåendet. Något belägg på att denna regel, som stred emot landskapslagarnas rättstradition och mot de seder, som genom århundraden fortlevde på landsbygden, vad morgongåvan angår tillämpats i praktiken har dock ej kunnat påträffas. Härtill kommer, att ett flertal handskrifter av stadslagen —dock ej de äldsta —ha samma ordningsföljd som landslagarna, nämligen att morgongåvan överlämnades först "å rättom hinderdag’.» ® Stadslagens bestämmelser skulle således på denna punkt innebära ny rätt utan motsvarighet i landskapslagarna, och inte bara ett brott mot gällande rättstradition, utan också mot seden pa landsbygden. Den genom århundraden fortlevande seden skulle följaktligen varit helt entydig, i det att morgongåvan — — — »sedan urminnes tider överlämnats på morgonen dagen efter bröllopet»." Samtliga såväl bevarade som icke-bevarade landskapslagar skulle också ha uttalat sig för ett givande av morgongåvan på hinderdagen. De ovan refererade åsikterna om tidpunkten för givandet har emellertid inte omfattats av alla. Winroth, som i tiden ligger efter Schlyter och Nordström men före Almquist och Carlsson, gör gällande att utfästelsen av morgongåvan enligt Västgötalagen skedde vid fästningsstämman, och således icke på bröllopskvällen eller hinderdagen. Enligt honomvar givandet följaktligen avslutat Nämnas bör också, att enligt konung Hans’ (danska) allmänna stadslag, som är starkt beroende av den svenska stadslagen, morgongåvan ej fick givas förrän å andra bröllopsdagen. » Efter att ha omnämnt ett exempel från Stockholms jurisdiktionsområde från år 1.595 då stadslagen inte tillämpats konstateras: »Anmärkningsvärt är att i de fall, där tidpunkten för morgongåvans överlämnande i laga former överhuvud nämnes, det städse säges, att detta — enligt gammal hävd — skett "å rättom hinderdag’. Det förefaller som om stadslagens bestämmelse, att morgongåvan skulle utgivas redan på bröllopskvällen den första dagen aldrig slagit igenom.» ^ Carlsson s. 146. Carlsson s. 215 f. Carlsson fortsätter:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=