RB 21

214 Det kan följaktligen, med bortseende från adeln, konstateras, att denna praxis var en realitet senast omkring 1650-talet och troligen redan i första hälften av 1600-talet. Den variation som förekommer på landsbygden har också sin motsvarighet i staden.^® I de olika förslag till kyrkoordning, som biskoparna Laurelius och Emporagius levererat, ges en skildring av den sed som härskade. Enligt dessa begav sig brudgummen med sin talman och sitt följe på bröllopsdagen till det hus där bruden vistades. Här tillkännagav talmannen vad som utfästs till morgongåva. Sedan morgongåvan sålunda lagligen utfästs, gavs bruden och brudgummen tillåtelse till vigsel. Därefter tog talmannen och brudgummen föräldrarna, bruden och hennes brudfrämja i hand, varefter man begav sig till vigseln.Det är föga förvånande att denna sed, som från början var en del av en större helhet, kunde komma alt betraktas som något avslutat helt. När den punkten Som exempel på alt morgongåvan givits på första bröllopsdagen kan nämnas: L’UB. Westinska samlingen. Ser. .\deln i Uppsala universitetsbibliotek. (>84:332, 334 (2/5 167(>), 777:94, 95 (6 3 1685). R.\. Svea hovrätts arkiv B 11 a 2/4 1656, vol. 28 fol. 26, se här kämnärsdom 23/1 1655. E a 2 aa Le 133: 2. 2. E VI a 2 aa Le 132: 1, 6, fol. 33. .Som exempel på att givandet skett på rätt binderdag kan nämnas: R.\. Svea hovrätts arkiv B II a 12/4 1679. vol. 51. fol. 38. E \’l a 2 aa Ec 131:2, 2. Mannen förklarar, i ett iiktenskapsförord av den 25/2 1675, att han på rätt hinderdag ämnar ge sin hustru morgongåva. E \’I a 2 aa Lc 138: 10, 5. Testamente 3/4 1678. Lagförslag i Carl den niondes lid. Handlingar rörande Sveriges historia. Andra serien. I. s. 143. 241 f. Stiernhöök har givit en redogörelse för de ceremonier som förekom bland allmogen. Denna redogörelse avviker delvis från biskoparnas. Enligt Stiernhöök gick brudgummen tillsammans med brudföraren in i gästabudshusel. och sedan brudföraren yttrat några ord om den förändrade livsformen, så drack mannen bustrun till som ett tecken på beständighet, manlighet, försvar och beskydd samt utfäste morgongåva. .Sedan kvinnan bytt sin huvudbonad mot hustruduken, gick hon in i huset, läppjade på huslrubägaren och utlovade därefter kärlek, trohet, flit och underdånighet. Det intressanta här är att, även om skiljaktigheter föreligger emellan Stiernhööks och bl.a. biskoparnas redogörelser, så överensstämmer de på en väsentlig punkt. Morgongåvan har givits på bröllopsdagen. — Seden att tilldricka sin hustru morgongåva förekommer för övrigt redan under medeltiden och då även bland frälset. åtminstone i Finland. (Stiernhöök, De jure Sveonum et Golhorum vetusto s. 163. Carlsson s. 223.)

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=