210 hinderdag och med fastar, så har morgongåvan helt gått förlorad. Hovrätten har också betraktat den i stadslagen angivna morgongåvan såsom en plikt för mannen och utdömt sådan vare sig givandet skett på rätt hinderdag eller bröllopsdag. TIDPUNKTEN FÖR UTFÄSTANDET I STAD OCH PA land Landslagarnas stadgande, alt givandet skall ske på rätt hinderdag. har av hovrätten och revisionen inte beaktats. Har dä de enskilda individerna vid utfästandet av morgongåvan iakttagit detta stadgande? Hur har man förfarit i staden? Det finns, frän 1600- och 1700-talet, samtida uttalanden av rättslärda. Författaren till »En kort traktat om morgongåvor», som företar en undersökning av skillnaden mellan kungliga och andra stånds morgongåvor, menar, att det nu »öfweligit» är, att »Nidrige» stånd ger morgongåva på bröllopsdagen. Med »Nidrige» menar han adelsståndet och därunder förekommande stånd. Rålamb, som endast behandlar adeln, gör gällande, att den brukliga seden var, att gåvan lovades före vigseln den första bröllopsdagen och bekräftades med glaven på hinderdagen. Stiernhöök konstaterar, omkring 1670, att landslagen deterniinerar utgivandet till andra dagen, och fortsätter i anslutning till detta: — hwilken lagh och hoos oss alt in till nu för een lijten tijdh sedan i bruuk warit hafwer, lägger alltså förändringen till omkring mitten eller senare delen av 1600-lalet. Enligt honom har en gång morgongåvan, såväl i staden som på landet, givits på hinderdagen.-® Arnell menar, i sina år 1730 utgivna kommentarer till stadslagen, att givandet nu sker på första bröllopsdagen såväl på landet som i staden,-^ . Stiernhöök förDet har inom litteraturen rått delade meningar om vid vilken En kort tractat om Morgongåfwor Gap. IV: 12, 13. Rålamb s. 237. -® .\lmquist. Förarbeten till Sveriges rikes lag 1666—1686 s. 132. .\rnell s. 282.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=