208 landsting, i vilket de tolv äldsta männen på tinget svor på att bröllopet mellan fru Birgitta och herr Ture Stensson hade ägt rum på Apensten i Kinds härad, d.v.s. i Sverige och ingen annanstans. Detta intyg upplästes sedan på Kalmar rådstuga år 1462.^^ Den slutgiltiga uppgörelsen skedde emellertid inte förrän år 1476. Vid rättegången detta år föreslog riksrådet en förlikning, och de båda parterna utsåg vardera fyra män. De båda förlikningsgrupperna satte morgongåvan till 40 lödiga mark.^^ Det motsvarar just vad Ture Stensson enligt lag maximalt fick ge. Slutresultatet blev följaktligen, trots att något morgongavobrev aldrig företeddes eller fastemän framträdde, helt annorlunda mot vad domen förutskickade. Förlikningen ligger helt i linje med riksrådets uttalande om morgongåvans giltighet i Sverige. Det kan »sammanfattningsvis» konstateras, att de övre rättsinstanserna under såväl 1600- som 1700-talet ansåg att morgongåva skall utgå. och att den följaktligen var något som hustrun kunde fordra och mannen var pliktig att ge. Som en följd därav kom kvinnan att tilldömas morgongåva även då mannen icke utfäst sådan, eller då det inte kunde visas att morgongåva utlovats. Det är helt naturligt att en sådan åsikt fick konsekvenser för stadgandet i GB 10:8. Bestämmelsen om rätt hinderdag har haft sin speciella betydelse, då det förekom flera uppgifter om vad som givits. I ett sådant fall har det på rätt hinderdag givna prioriterats. Däremot har åsidosättandet av bestämmelsen om rätt hinderdag inte utan vidare lett till ett ogiltigförklarande av morgongåvan. Då bevisen på vad som givits varit tillfredsställande, så har också hustrun tilldömts det ursprungligen givna.Hustrun har inte ens då denna bevisning bedömts som otillräcklig förlorat sin morgongåva. I stället har en modererad sadan tillerkänts henne. På samma sätt förhåller det sig med bestämmelsen om de tolv fastemännen. Morgongåvan har inte ens ogiltigförklarats då fastemän helt saknats vid utfästandet. Den tilldömda storleken SPSS 40 s. 37 f. 15 SFS.S 40 s. (50. 1® Det skall, utöver vad som tidigare sagts, också konstateras att hovrätten, i något fall, begärt bevis med vittnen och sexmanna ed j)å att morgongåvan var given på rätt hinderdag. (RA. Svea hovrätts arkiv B II a 1/7 1616, fol. 27.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=