207 hennes väghna oni henne hrylkip haffde vareth j daninark inedh her twre steensson vlhan iak kiinne hewiset thät her thnre stensson haffde ^iffuit lienne niorghon gaffuor paa rettan hindherdagh ok inedh fulle faslo» —- Doinbrevels utsaga avser fiiljaktligen endast fiirhällandena, då bröllopet ägt rum i Daumark.^^ Riksrådet hade. enligt Erik Erikssons redogiirelse, fiirklarat, att hustrun var gill till morgongåva då bröllopet stått i Sverige. Den distinktion som giires mellan de båda länderna innebär, att hustrun, då hridlojiet skett här i landet, var berättigad till morgongåva, även omdet inte kunde bevisas att stiinderat antal faslemän närvarit eller när gåvan givits eller vad som givits. Genom rättens »nya» inställning hade 1461 års dom inte bara ändrats, genom bevistidens utsträckning från 6 veckor till natt och år, ulan också genom att förutsättningarna ändrats. Ihik Eriksson hade nu två möjligheter. Han kunde antingen skaffa bevis i)å alt hridlopet stått i Danmark, och att morgongåvan därvid givits med fastar på rätt hinderdag, eller alt bröllopet stått i Sverige. Han skaffade, genom hud. ett intyg från Norra Hallands 12 ’- .SF.SS 40 s. ay f. I'rik Friksson kom senare atf. med äberopande av F4()l års (it)m. viinda della resonemang mot Ture Turesson. Ilan gjorde nämligen gällande, att herr 'Fiire inte kuinle göra anspråk på sin moders morgongåva. Herr Tures fader hade, enligt Krik Eriksson, gjort sitt Ijicillop i Kiipenhamn oeh då icke givit någon morgongåva. Detta hade skett först efter hemkomsten till .Sverige. Del enda vittnet från l)rölIopet i Köpenhamn avvisades av Erik liriksson, med att man i Köpenhamn endast talat om morgongåvan men inte gjort något avslut. .\ven om ett sådant skett, så saknade delta intresse, eftersom endast ett vittne fanns oeh delta enda vittne, enligt lagen, saknade lieviskraft. IZrik Erikssons slutsats l)lev, alt hans hustrus mormoder i enlighet med 14(11 års dom var gill till sin morgongåva, eftersom l)rölloiiet skett i .Sverige, Herr Tures moder hade däremot helt fcirlorat sin morgongåva, eftersom hröllopel var gjort i Danmark oeh ingen morgongåva givits med fastar på rätt hiuderdag, (SFSS 40 s, 40 f,l Det har vid andra riittegångar förekommit, att en av ])arterna försökt alt helt ogilligförklara morgongåvan med hiinvisning till att den givits i Danmark oeh ieke i .Sverige oeh diirför saknat laga kraft. .Så har skett i Hammerstaaffiiren. I 1470 års dom logs denna motivering upp till hehandling av riksrådet. Domarna förklarade emellertid morgongåvohrevet giltigt. Del motiverades dels med alt maken varit infödd svensk oeh fört sin hustru in i Sverige oeh dels med alt morgongåvan givits lagligt med fastar på riitt hinderdag trots att bröllopet stod i Danmark. (H.\. Or. perg. 28/8 1470.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=