204 Den första delen av domen, i vilken hnstrn Agneta tilldömdes sin morgongåva, är knappast ägnad att väcka förvåning. Rätten har ju stannat för att hennes morgongåvobrev, i förening med konfirmationsbrevet, vägt tyngst. »Normalt» sett borde nu den första hustrun tilldömts en morgongåva i penningar eller lödiga mark. Domarna bar emellertid inte kunnat tänka sig någonting annat än att en adelsman som gifte sig med en kvinna av adeln gav morgongåva, i fast gods. Därför har också den första hustruns arvingar tilldömts en morgongåva i fast gods. Det btir observeras, att morgongåvan utdömts i detta fall trots att det inte lagenligt, med vittnen, kunnat bevisas vad som givits eller att överhuvudtaget något givits. DOMAR UNDER MEDELTIDEN År 1492 gjorde Erik Ingemundsson inför lagmanstinget gällande, alt hans moder i morgongåva erhållit 2 öresland jord i Skälhy i Sollentuna socken. Nämnden beslöt, att motparten Laurens i Skälhy. vid ett senare ting, skulle gå ed och sjäh' vara den tolfte. Kunde Laurens göra detta så skulle han ge Erik Ingemundsson 3 mark. Detta domslut innebär, att Laurens edligen skulle visa att jorden inte var given Eriks moder i morgongåva. Kunde han gå den eden, så hulorade hon de 2 öreslanden men ingalunda sin morgongåva. Den skulle utgå i form av de 3 marken.® Det innebär att en morgongåva, som inte kunde visas vara ntfäst, ändå skulle utgå enligt lag. Ar 1490 talade vid lagmanstinget Erland i Sund på den morgongåva som hans hustru hade att fordra av sin tidigare man Olof .Jönsson. Frågan hänsköts till nämndens rannsakan och dess medlemmar fann, »Som lag sigia At nar the haffua nat saman ligit Tha bör bonden hustrunne morgengaffuo giffua.» Hustrun tilldömdes också sin morgongåva om 3 mark.’ I detta fall har inget morgongävobrev framlagts eller fastar anförts. I stället har nämnden tvingats fota sin dom på lagen. Tre mark är just maximibeloppet för en bofast man enligt lands- « SF.SS 39 s. 62. ' SFS.S 39 s. 19.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=