202 så sätt, att hustrun tilklönits det som maken enligt bestämmelserna maximalt fick ge. I detta mål har det ju förhållit sig så, att det inte kunnat bevisas vad som givits, eller när det givits, eller om fastar funnits. Det har strängt taget inte heller kunnat beläggas att någon morgongåva ut fästs. Eftersom man dömt på detta sätt då morgongåvan inte kunnat visas vara utfäsl på rätt hinderdag, så torde man också i aktuella fall på motsvarande sätt tilldömt morgongåva, även då den givits ulan föreskrivet antal fastemän eller vid fel tidpunkt. Den bärande tanken har varit alt morgongåva skall utgå. Det resonemang som här förts av domarna var inte allenarådande. En domstol kunde, då den ställdes inför bristen på lagenliga vittnen, tillgripa en indirekt bevisföring och därigenom nå framtill ett delvis annorlunda beslut. Därom vittnar följande mål. Den 20/5 1581 avgav en domstol, som på Kungl. Maj;ts befallning hade att behandla några rättegångssaker, dom i målet mellan Jöran Michelsson och hustru Agneta.’* Den förstnämnde representerade sin hustru Ursula Xilsdolter. som var styvdotter till Agneta. Jöran Michelsson reste anspråk på gården Holm med ägor. Detta krav motiverades med att hustruns fader Nils Ottosson på rätt hinderdag hade givit garden ål sin första hustru. Som bevis framlades, eftersom originalet var försvunnet, en kopia av morgongåvohrevet samt Jiagra nyligen utgivna vittnesbrev. Dessutom anfördes ett levande vittne. Denne person sades ha tillhört dem som en gång beseglat originalet. Även hustru Agneta reste anspråk på Holm såsom sin morgongåva. Hon framlade inför rätten det morgongåvobrev som maken Nils Oltesson hade givit henne och i vilket gården nämnes. Dessutom anfördes ett levande vittne, som inte bara intygade att Nils Otlesson verkligen givit Agneta gården ulan också att maken, efter förfrågan vid bröllopet, försäkrat att det givna var fritt och obesvärat. Agneta medförde också ett domsbrev från Erik XIV;s nämnd i vilken gåvan stadfästs och gillats. Rätten konstaterade att Nils Ottessons första hustru hade varit av adel, och att maken därför inte kunde ha gjort annat än givit ^ I domstolen satt 1'öriitom ett antal riksråd, av vilka drotsen oeh rikskanslern kan nämnas, iiven tre grevar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=