198 andra slipiilerad.®*’ Del är följaktligen troligt, alt han betraktade båda som en skyldighet. Även Arnell ser morgongåvan i staden som en plikt, där inget annat lämnats åt den fria viljan än avgörandet ommorgongåvans storlek.^' Hovrätten har både i interna diskussioner och i domar uttalat sig. Vid en diskussion år 1688 förklarade en av rättens medlemmar, att del stod klart, inte blott av landslagens GB 9 utan också av stadslagen, att det inte stod i mannens makt att ge eller inte ge. Det var helt enkelt en plikt att utfästa morgongåva. I en dom av den 28/6 1690 behandlas en morgongåva, som givits enligt landslag. 1 de domskäl som anfördes upptogs också stadslagen till behandling. Det förklarades, med hänvisning till stadslagens Gl^ 9:2, att det var mannens plikt att ge morgongåva.®** Hovrättens åsikt har fiiljaklligen inte skilt sig från de rättslärdas, även om nu hänvisningarna är olikartade. Det visar sig också vid en kontroll av hovrättsmål, att m o rgongåva utdömts, vare sig givandet skett på rätt hinderdag eller briillopsdag. 1 En kort tractal oni Morgongåfwor Cap V. .\rncll s. 292. Arnell anför som bevis för riktigheten av sin åsikt nästan enbart förhållaiulen som har anknytning till landslagen. Han ullalar sig visserligen inte direkt om morgongåva i staden, men resonemanget om plikten förekommer i hans kommentarer till stadslagen, och ;ir där anslutet till stadslagens GB 9 pr. Det är ur den synpunkten troligt alt han ansåg alt plikten ägde giltighet iiven i staden. Om hans åsikt varit annorlunda så borde ju detta angetts. Han anför som bevis på »plikttanken» alt morgongåvan är grundad på guds lag. .\tt .\rnell ansåg att guds lag endast ägde tilUimpning på landet och icke i staden torde kunna anses som uteslutet. På den grundvalen kan del följaktligen hävdas att .\rnell såg morgongåvan som en jilikt iiven i staden. RA. Svea ho\rätts arkiv II a 21 2 1688, vol. 36 onumrerad. Niklas von I'ngerns sak mot .\ndreas Wennersteilt. *** R.^. Svea hovrätts arkiv B II a 28/6 1690, vol. 61 fol. 68 ff. Det åberopade GB 9: 2 lyder i nusvensk tolkning: »Dessa morgongåvor och andra gåvor skola utlämnas på första bröllopsdagen; och morgongåva, så stor som nu är sagt, må givas i reda penningar, jord, gårdar eller i vad som man vill.» (Magnus Erikssons stadslag i nusvensk tolkning av .\ke Holmbäck och Elias Wessén s. 42.) ‘ Se exempelvis: RA. Svea hovrätts arkiv B II a 2/4 16r)6, vol. 28 fol. 26 och E VI a 2 aa Lc 106: 2. 4. B II a 12 4 1679. vol. 51 fol. 56. B 11 a 3 4 1680.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=