196 bara var sin hustrus målsiuau, utan också skulle ge heuue siii morgongåva. Härvidlag kom det inte an på hans godtycke, utan det var frågan om en skyldighet som lagen nödvändigt pålade honom. Morgongåvan sades vara ett av de ting som lagen kallar hustruns lott.*^® Denna dom utgör ingalunda något undantag. Hänvisningen till GB 6 och 9 återkommer hland domskälen i ett mål från år 1690, och slutsatsen hlir även nu att mannen var skyldig att ge morgongåva.®' I en skrivelse till Abo hovrätt år 1685 förklarar Kungl. Maj:t att en äkta maka bör ha hl.a. morgongåva, eftersom den tillkommer en hustru enligt lag och laga fiirordningar. Ordet »hör» hetyder i detta fall »skall hava».®® I den diskussion, somföregick en domav den 24 2 1688, yttrade Jonas Hassel, att det i enlighet med 9 kapitlet i landslagens giftermålshalk »inte står i mans våld att ge eller inte». Det var i stället en plikt att utfäsla morgongåva. Han påpekar, att det fanns åtskilliga prejudikat på alt morgongåvan tillagts i de fall, då det klagats på att den inte givits. Det framgår av allt detta, att 1734 års lag ingalunda betecknar något nytt, när den stadgar att ej utfäst morgongåva skall utgå. Inte heller 1705 års dom kan betecknas som yttersta grunden för tillämpad praxis. I själva verket har detta förfaringssätt sin grund i en tolkning av landslagen och har i praktiken tillämpats redan under 1600-talet. Det har av såväl Abrahamsson som Arnell gjorts gällande, att en kvinna som haft samlag med fästmannen inte kunde yrka på morgongåva.®® Den förstnämnde hänvisar härvidlag till stadgandet i giftermålsbalken, att de först skulle giftas och därefter sammanligga. Han hävdar att ordningsföljden inte får vara den motsalta.Denna åsikt delas emellertid inte. under senare delen av 89 RA. .Svea hovrätts arkiv B II a 2/12 1685, vol. 56 fol. 154 ff. R.A. Svea hovrätts arkiv B II a 28 6 1690, vol. 61 fol. 68. ®® R.\. Riksrcgistraturet 5,11 1685, fol. 51vf. ®® RA. Svea hovrätts arkiv \ II a 21,2 1688, vol. 36, onumrerad. Niklas von Ungerns sak mot .\ndreas Wennerstedt. Abrahamsson, 1726 s. 289. .\rnell s. 292. Arnell bygger däremot på Loccenius, vars åsikt inte tycks vila på lagen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=