194 gäva av bondens lolt. ined fulla skäl oeh vittne, eftersom den var given på rätt hinderdag. Detta ses ännu klarare av den andra flocken i \’ästgötalagen med sina stadganden om hnr och när morgongåvan skall givas, liksomav tionde flocken i Östgötalagens giftermålshalk. Enligt den sistnämnda flocken saknar en morgongåva, som givits ntan fastar eller vid fel tidpunkt, giltighet utan skiktens samtycke. Detta har också tagits i akt överallt i landet och fastän morgongåvobrev inte alltid nnderskrivits på rätt binderdag. så har dock .själva gåvan ntfästs i vittnens närvaro just vid denna tid. Vad som utlovats vid en senare tidpunkt, kan vid vissa tillfällen vara ett laga fång. men kallas då inte morgongåva och äger heller inte dess fiirmåner. Stierncrona fann därför, att det föll sig svårt att fordra och ännii svårare att bevilja en aldrig iitfäst eller given morgongåva. Rätten konstaterade i sina domskäl att det ingalunda ankom på någons fria vilja att iitfästa morgongåva. Det var i stället en hustruns rättighet, som grundade sig på det 5, ö och 9 kapitlet i landslagens giftermålshalk. Morgongåvans oundgänglighet framgår av dessa kapitels uttryck, -— gongåva givas» — b()r givas. Morgongåvan är en lika laglig nödvändighet som giftoman, fästning och utgivande, vilket allt påbjudes i giftermålsbalkens 1, 2, 4 och ö kapitel. Det enda som är beroende av givarens fria vilja är storleken på det givna. Om det varit lagens mening, att inget behövde givas, så skulle detta klart ha nämnts i lagen. Xågot sådant stadgande finns emellertid inte. lika litet som det finns något stadgande som låter mannen inidslippa sin plikt och fiirhindrar domarna att komma till undsättning i de fall då mannen underlåtit att efter lag och billighet fullgöra vad som åligger honom. Det finns visserligen, enligt lag. vissa fall då hustrun förlorar sin morgongåva, men detta sker inte då mannen försummar att ge eller inte vill ge den på rätt hinderdag. Det framgår också av den andra flocken i Västgötalagens gifterinåksbalk, där det tydligt stadgas, att morgongåvan även om den ej givits på rätt hinderdag tillkommer hustrun. Av landslagens GB 10 och 18, i vilka säges att den ej må givas annat än a rätt hinderdag, får ej slutas att mannens egendom befrias genom försummelse att utfästa den. och henne då skall mor- —, som helt utesluter om och huruvida den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=