192 skulle skifta än en rätt morgongåva. Den hade nämligen inte givits på rätt hinderdag och inte heller befästs med mer än ett vittne. Maken hade dessutom genom en senare disposition gjort vissa förändringar på så sätt att en viss summa och övrig egendom fördelats mellan barnen av det första giftet samt hustru och barn i det andra äktenskapet. I detta testamente nämndes inte morgongåvan, utan hustrun och hennes barn gavs sådana förmåner, så att om det tillföll dem under namn av morgongåva, arv eller testamente var enahanda. Barnen får därför sitt, enligt lag och förordning, eftersom också morgongåvan syntes vara inneslutet i detta. Rätten fann därför, att i den mån den övriga egendomen inte räckte till den pretenderade morgongåvan, så skulle barnen av detta senare gifte inte fordra den av de i testamentet specificerade posterna. Här har som synes rätten uttryckligen förklarat att givandet inte skett på rätt hinderdag. Det har emellertid inte lett till att hustrun fråndömts morgongåva. Den säges ju bl.a. ingå som en del i testamentet, samtidigt som den skall utgå av egendomen utanför de i testamentet specificerade posterna om denna egendom tillräckte. Det har följaktligen i detta fall varit så att morgongåva av rätten ansetts utgå och detta trots att givandet inte skett vid rätt tidpunkt —utan senare än vad lagen stadgade. Vid en rättegång inför Svea hovrätt, som fick sin avslutning år 1729 fordrade käranden att morgongåva inte skulle utgå. Denna sin begäran motiverade han bl.a. med att den inte kunde visas vara given på rätt hinderdag. Svaranden hade i en inlaga förklarat att hennes man alltid sagt att hon skulle få penningar eftersom han inga gods hade. Han ville emellertid först få slut på en process som pågick. Svaranden gick i svarsmål på kärandens inlaga. Hon konstaterar att motparten ifrågasatte den av henne pretenderade morgongåvan för att den ej blivit utfäst på rätt hinderdag. Hon menade däremot att morgongåva, oaktat denna »scruple», skulle tilldelas en änka. R.\. Svea hovrätts arkiv B II a 24 2 1688. vol. 59 nr. 18. II a 21 2 1688, vol. 36. E VI a 2 aa Lc 137: 8, 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=