191 Vid en rättegång år 1688 begärde den ena av parterna, med hänvisning till ett morgongåvobrev från år 1668, alt 1000 dnkater sknlle utbetalas. Rätten fann emellertid i sina domskäl att brevet mera var en förordning, bur hustru och barn efter hans död niollaii Karl Horn ocli Kisa Marf'arcta Creutz framvisats. Den sistnämnda krävde, {’enom sitt omlnid .Tolian Lorentz Creiitz. att Karl Horn skidle tillhållas att fullfölja sin iiktenskapsförpliktelse. samt att hon skulle åtnjuta morgongåva och giftorätt. Kungl. Maj:t förklarade, att hon. som det tillkommer en hustru enligt lag. bör ha sin morgongåva, giftoriitt samt all annan fördel, Detta motiverades med ovannämnda skrift genom vilken Karl Horn säges erkänna fru Elsa för sin äkta maka. .\rendet remitterades diirför till .\ho hovrätt, med hefallning att Karl Horn skulle kallas inför rätten. Om han inte infann sig i tid, så skidle fru Kisa förhjälpas till sin rätt hl.a. i morgongåva. Här rör det sig således om en man som ingått laga trolovning och därefter vägrat att fullborda äktenskapet. .\ven i ett sådant fall skulle enligt Knngl. Maj:t. åtminstone vid denna tid. kvinnan erhålla morgongåva, sedan hon förklarats som hans äkta maka. (Riksregistraturet 5/11 1685, fol. 51v f. Ahrahamsson, 1726 s. 289.) — Denna inställning återkommer några år senare i ett annat mål, som tidigare behandlats i Göta hovrätt. Käranden gör i detta fall gällande att hon förnedrats under äktenskapsloven, och ville att hon genom dess fullbordan skulle upprättas. Kungl. Maj:t förklarade i sin revisionsdom att kvinnan, som belägrats och förnedrats, skulle förklaras för hans hustru, så att hon blev befogad att njuta all rätt som Sveriges lag tillägnar hustrun. (RA. Nedre jnstitierevisionen. Kungl. Maj:tz justitierevisions registratur från år 1688, fol. 610 ff, 19/8 1688.) — Kungl. Majds brev av år 1685 har tidigare figurerat i litteraturen. Carlsson skriver, s. 241 f.; »Hur segt dessa en gång samgermanska föreställningar om kvinnans ärbarhet som villkor för morgongåvans förvärvande levde kvar i rättsmedvetandet, framgår av Kungl. Maj ds brev till .\bo hovrätt av så sent datum som den 5 november 1685. Det heter diir, att en kvinna, som låter hävda sig av sin fästman, ej är berättigad till morgongåva. Ty morgongåvan bör givas, då bonde och hustru gifta äro och sedan en natt sammanlegat och inte, då de först sammanlegat och sedan blivit gifta.Detta kungliga brev från det sjuttonde seklets slutskede ger i själva verket uttryck åt den medeltida upiifattningen, att morgongåva var ett pretiiim virginitatis.^ — Det framgår av den tidigare redogörelsen här ovan. att Knngl. Maj ds brev inte motsvarar den redogörelse, som givits i litteraturen och följaktligen heller inte kan tas som belägg för pretium virginitatis-tankens fortlevande genom sekler. Carlssons hänvisning till Abrahamssons kommentarer till landslagen år 1726 (s. 289) visar hur misstaget uppstått. .Clirahamssons åsikt, om följden då kvinnan hiivdats av fästmannen, är en »slutsats», som dragits med hjälji av (iR lX:s utsaga, att morgongåvan skulle utgå. då de natt sammanlegat. Rrevet av den 5/11 1685 använder han däremot som belägg på vad som sker då mannen undandragit sig att efter laga trolovning fidlborda äktenskapet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=