190 ning med Britla Hamilton förbundit sig i ett äktenskapskontrakt av den 24/11 1058, att i morgongåva ge en namngiven gård med underliggande gods. I ett »morgongåvobrev», som sades vara utställt på rätt hinderdag den 10/2 1059, gavs också denna sätegård. Gåvan konfirmerades i ett senare testamente. Skyttes arvingar gjorde i en inlaga till rätten gällande, att morgongåvobrevet icke varit utgivet på rätt hinderdag och därför var utan laga kraft. Referenten tog vid diskussionen mellan domarna upp frågan, om änkan borde få njuta det givna. »efter hon förmenas icke vara given å rättan hinderdag svar som bifölls av alla de övriga. Han menade, att morgongåvan skulle bestå, eftersom Skytte i sitt äktenskapskontrakt vid förlovningen utfäst morgongåva, och då den dessutom givits med samtycke av modern samt senare ratificerats med såväl morgongåvobrev som testamente.^® I hovrättsdomen den 24/11 fastslogs också, att fru Britta skulle uttaga sin morgongåva, såvida gälden det tillät."' I den revisionsdom, som senare fälldes av Kungl. Maj:t, tilldömdes fru Britta sin utfästa morgongåva så länge hon levde eller förblev änka; detta under förutsättning att det inte kunde visas, att hon avstått från sin rätt. Efter hennes död eller omgifte skulle morgongåvan återgå till kreditorerna eller arvingarna.'® Det bör påpekas, att den begränsning till hennes livstid eller änkestånd, som göres i revisionsdomen, har sin fiirklaring i morgongåvobrevet, sombygger på 1644 års stadga. Det framgår av detta mål, att då hovrätten funnit det på ett tillfredsställande sätt styrkt vad som givits, så har morgongåvan också tilldömts hustrun, och det även om givandet inte skett på rätt hinderdag. Inom revisionen har man inte funnit anledning alt ändra på detta.'® R.\. Svea hovrätts arkiv E VI a 2 aa Lc 114: 5. 9, fol. 8, 10, 9. 15v. ’* R.\. Svea hovrätts arkiv II a 19 11 1663. vol. 21 fol. 115v f. R.\. .Svea hovrätts arkiv B II a 24, 11 1663, vol. 35 fol. 86 f. R.\. Riksregistraturet 19^3 1667, fol. 292v f. '® Ett annat, låt vara perifert, exempel på att morgongåva skall utgå och det även om den icke givits på rätt hinderdag eller med fastar, ja inte ens utfästs. föreligger från slutet av 1600-talet. I ett Kungl. Maj:ts brev till Åbo hovrätt av den 5/11 1685 förklaras att en trolovnings- och försäkringsskrift —, och gav själv ett
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=