187 att niorf'oiif’avans storlek naturlif^tvis måste bevisas, men att hustrim inte förbrutit sin morgongåva, då full bevisning saknades.®^ Morgongåvans storlek blev emellertid beroende på antalet förekommande vittnen. Det framgår av hovrättsdomarna, att när rätten funnit vittnena vara minst två och vittnesgilla, så har också morgongåvan utdömts i den form den ursprungligen omfattat. Hovrätten har i de fall då endast ett vittne funnits och full bevisning icke förelåg modererat den efter mannens stånd och boets villkor.®® Det förekommer emellertid att varken morgongåvobrev eller vid givandet närvarande vittnen kunde presenteras inför hovrätten. I ett mål från år 1647 kunde svaranden endast åberopa ett testamente, i vilket den på rätt hinderdag ntfästa morgongåvan specificerades.®" Referenten fiirklarade, att svaranden skullebestås det givna under förutsättning att det knnde bevisas med morgongåvobrev eller vittnen. I annat fall skulle storleken avgöras i enlighet med stadgandet i GB 10. På denna punkt rådde emellertid delade meningar. Det föreslogs nämligen, att morgongåvan skulle utgå i enlighet med testamentet, även om inga vittnen kunde framföras.®^ I domen accepterades också testamentets utsaga ifråga om morgongåvan.®® Testamentet har följaktligen här godtagits såsom R.\. Svea liovrätts arkiv A II a 18/11 1687 vol. 35 onumrerad. Henrik Skruvs sak mot Olaus Bylonius. Så är oekså fallet i en dom av år 1687. (R.\. Svea hovrätts arkiv B II a 26/5 1688, vol. 59 fol. 92 f. Ii \'I a 2 aa Le 137:4, 17.). Så också i en dom den 1 3 1729 då inget vittne kunde presteras. Se s. 192 f och där anförd källhänvisning. I ett mål från år 1688 där bl.a. endast ett vittne funnits som befäst det givna, har dock ingen moderation skett, utan morgongåvan huvudsakligen ansetts inkluderad i ett senare testamente. Se s. 191 f. *’ R.\. Svea hovriitts arkiv Ii l'I a 2 aa Le 97:1, 1. Testamentet daterat den 18/3 1646. Inför rätten förhörde sig domaren, om svaranden hade något morgongåvobrev. Det besvarades nekande, samtidigt som svaranden förklarade att bon bliver vid sitt testamente.» (Protokoll den 25/6 1644.) RA. Svea hovrätts arkiv A II a 3/7 1647, vol. 9 fol. 5 f. Diskussionen » mellan domarna fortsatte, såsom framgår av II a, åtminstone fram till den 6 juli. *** R.\. Svea hovrätts arkiv B II a 10/7 1647, vol. 19 fol. 9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=