184 Referenten konstaterar i sitt votum, vid diskussionen om morgongåvan, att det inte vid äktenskapets ingående tillgått som lagen fordrade, men att morgongåvan det oaktat sknlle utgå. Det han emellertid ville diskutera var storleken, eftersom han av flera skäl inte kunde samtycka till den pretenderade summan. I^et visade sig under diskussionens gång att dessa synpunkter delades av samtliga närvarande domare. Det var endast i fråga om storleken och motiveringen för denna, som åsikterna gick isär. Petrus Salamis ville att moderation skulle ske i överensstämmelse med boets villkor, och fcir en skälig moderation talade (lustav Sparre. Marcus Oonström fann att de 2000 riksdalerna inte kunde bestås, eftersom endast ett vittne förelåg. Även Bengt Gyllenanckar påpekade, att lagen fordrade tolv vittnen men att endast ett förekom här. Medan den sistnämnde endast loreslog en moderation av summan, så ville Olof Bärling, med hänsyftning till det enda vittnet, att morgongåvan skulle inskränkas i enlighet med lagen till 20 mark. Samma summa förordades av Bengt Horn. Han menade emellertid, att mannen icke givit hustrun morgongåva, men fann det bättre att samtycka än att skämma och föreslog en så stor morgongåva som lagen tillät, eftersom detta enda vittne inte kunde gillas. Vid den votering om storleken som sedan fiiljde påpekade referenten, att maken varit adelsman samt överste och enligt lag hort giva som en sven, d.v.s. 20 riksdaler. Eftersom denna lag emellertid var upphävd, och man efter praxis gav 0 pundläster, så föreslog han, att något här emellan skulle beslutas. Han trodde att boets tillstånd tillät en morgongåva om 500 riksdaler.®^ I den utfärdade domen fastställdes också denna summa.’'- Det framgår av detta att morgongåva skidle utgå även om RA. Svea hovrätts arkiv A 11 a 14 12 1675, vol. 27 fol. (>45 ff. Det rådde naturligtvis delade meningar liland domarna om storleken. Till de föreslagna ,500 riksdalerna anslöt sig Petrus Salamis och Petter Kyronius samt Marcus Crouström; den sistnämnde metl motiveringen alt mindre inte kunde givas eftersom mannen varit överste och lagråd. Även Magnus Utter och Gyllenstierna fann att 500 riksdaler var det ringaste som kunde ges. Daniel Plaan föreslog en ökning med 200—300 riksdaler och Gustav .Sparre en summa om 1000 riksdaler. Bärling och Horn stod däremot fast vid att endast 20 mark skulle utgå. RA. Svea hovrätts arkiv B II a 16 12 1675. vol. 47 fol. 88.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=