178 vilket underlättade kommunikationerna med riksrådet, utan hade också som medlemmar riksdrotsen såsom president och därtill fyra andra riksråd. Det visar sig, att regeringen i sin egenskap av högsta domstol ej sällan följde den praxis som tillämpades i Svea hovrätt. Man var t.o.m. betänkt på att låta trycka Svea hovrätts prejudikatsamling till allmän efterrättelse.^^ De i det följande behandlade målen från Svea hovrätt kommer huvudsakligen att gälla tvister där adeln är inblandad och mera sällan ofrälse. De lägre domstolarna kommer endast i vissa av dessa mål till tals. Annorlunda blir förhållandet då stridigheterna har sin grund i tolkningar av stadslagen. DOMAR EFTER 1614 Fastemön Det första, som ur rättslig synpunkt skall granskas, är stadgandet i GB 10:3 om fastemän. I samband med det första här behandlade målet skall samtidigt en mera omfattande redogörelse ges av de båda parternas rättsliga argumentering i de olika tvistepunkterna. Redogörelsen för det första målet kommer därför också att ge en uppfattning om hur käranden och svaranden vid 1600-talets början genom tolkning och hänvisning till olika lagrum sökte underbygga sina krav. Det målet kommer också att ge en föreställning om hur denna argumentering förhöll sig till de rättslärdas utsagor. Den 9/7 1622 utfärdade Svea hovrätt en dom i tvisten mellan Johan Bagge och Olaus Bureus. Rätten fann inte det morgongåvobrev, som Johan Bagge inlagt i rätten och med vars hjälp han menade sig ha stadfäst den morgongåva han utfäst på rätt hinderdag, vara av den kraft eller ha de skäl, som lagen fordrade. På dessa grunder förklarades brevet helt ogiltigt.^® Petrén—Jägerskiöld—Nordberg, Svea hovrätt s. 43. Hafström, De svenska rättskällornas historia s. 102. R.\. Svea hovrätts arkiv B II a 9/7 1622, fol. 231. Den här ovannämnde Olaus Bureus har adlats Bure (Olof Bure) den 24/6 1621, medan brodern
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=