176 Xågra ord skall därför sägas om förhållandena före 1614, samt om räckvidden av hovrättens och den högsta dömande instansens domar. Svea hovriitt tillkom år 1614. Dessförinnan hade, i överensstämmelse med landslagen, den kungliga domsmakten utövats av de regelbundet återkommande räfste- och landstingen men också av extraordinära rättarting. Dessa hade emellertid efterhand så gott som helt upphört att hållas, och i slutet av 1500-talet ut- (Ivades den kungliga domsmakten av riksrådet. Jämsides med detta riksråd, och även ovanför det, fanns kungens personliga domsrätt. Det förekom under Karl IX;s tid inte bara att redan avdömda mål fullföljdes inför konungen personligen i en annan ordning än landslagen föreskrev, utan också att man förbigick de nedre instanserna och vände sig direkt till konungen. Därmed ökades ju risken för kungliga beslut fotade på ensidiga berättelser och utan motpartens hörande. Det var bl.a. denna regellöshet i instansordningen, med därav följande rättsosäkerhet, som man sökte avskaffa genom inrättandet av Svea hovrätt.^® Det framgår av 1614 års rättegångsordning och 1615 års rättegångsprocess att hovrätten skulle utgöra överinstans över underrätterna. Hovrätten var därmed i allmänhet tredje instans, medan i städerna kämnärsrätten var första och rådhusrätten andra instans. På landet däremot var häradsrätten och lagmansrätten fiirsta respektive andra instans. Hovrätten kunde emellertid också tjänstgiira som första instans. Detta gällde exempelvis vissa ämhelsmän, krigsmanskassan, ständernas bank och riddarhuset samt mål av viss natur. Det bör särskilt påpekas att hovrätten tjänstgjorde som forum privilegiatum för frälsemännen.'*” Det var tydligen från början meningen, att hovrätten skulle tjänstgiira som högsta domstol. Genom 1615 års rättegångsprocess ändrades detta, och den kom att bli en mellaninstans. Det blev nu möjligt att draga en hovrättsdom under kungens egen prövning. Detta besvärande inför konungen skulle inte ske genom vädjande utan genom en ödmjuk böneskrift, varigenoni bene- ** Petrén—.Jiij’crskiold—Nordberg, .Svea hovrätt s. 3 ff, 13. JO Petrén—.Iäger.skiöld—Nordberg. .Svea liovriitt .s. 226. Hatström, De .svenska rättskällornas liistoria s. 100.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=