174 Är 1577 förklarade guldsmeden Peter de Krok alt han inte givit sin hustru morgongåva. Denna underlåtenhet berodde på att han vid tiden fiir hrcillopet inte kände till landets lag och sedvana. Han gav nu i stället, alldenstund de var barnlösa och eftersom de hade förvärvat och icke ärvt vad de ägde, 000 daler i morgongåva och testamente. .\r 1589 förfrågade sig brodern Anton de Krok infiir rätten om morgongåvan, som inte givits på rätt hinderdag utan flera år efter, verkligen skulle äga bestånd. Rätten förklarade alt det uttryckligen föreskrevs i Sveriges lag att man ägde riitt att disponera över sitt avlingegods efter behag. Därför saknade det betydelse, om det gavs i goffwe, til förbättringh, testamente eller hwad ordh och namph hau ther till bruke will,» Denna dom, som av allt alt döma avgivits i enlighet med stadslag, kan inte utan vidare brukas som belägg för hur det förfarits efter landslag. Domen innebär dessutom, tvärt emot vad som biivdats i litteraturen, att en morgongåva som givits i a vlinge vid annan tidpunkt och senare än å rätt hinderdag godtagits i rådsrätten. Skillnaden är följaktligen stor mellan vad brodern ville och rätten dömde. De båda exemplen ger biljaktligen inget underlag för den framfiirda åsikten. I dessa båda fall, 1436 och 1589. rör det sig om ett morgongåvobrev eller e n uppgift om given morgongåva. Carlsson påpekar också, med hänvisning till Almquisls undersökning av »Rättslvisten om Skeboholm 1614—1616». betydelsen av att morgongåvan gavs på rätt hinderdag och ej senare. Förhistorien är följande. Tönne Eriksson (Tott) hade år 1578 i morgongåva givit gården Lilla Benhammar. Tio år senare ingick denna gård i ett byte med kronan, bhi av de från kronan förvärvade gårdarna, Skebo, sammanslogs senare med tre andra hemman, och på dessa gårdar uppbyggdes ett säteri som fick namnet Skeboholm. Detta säteri utgjorde fru Britas ersättning för den bortbytta morgongåvan. Sedan hustrun avlidit, gifte Tönne — »morgen35 Anton de Krok ifråf^asalte också giltigheten av det givna, eftersom det låg över det tillåtna. .STl) l.jcSt)—ai s. 21 ff. 19/8 1589. Carlsson s. 297 not 24.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=