172 Det framgår av detta, att morgongåvan i regel icke betraktats som en frivillig gåva, utan något som skulle givas. Almquists uttalande innebär en tolkning av landslagen och tillika ett konstaterande av hur man i praxis betedde sig efter 1705. Om denna tolkning är riktig, så skulle det för tiden omkring 1350—1705 innebära, att hustrun aldrig erhöll morgongåva om sådan inte utfästs.^® Skulle däremot de ovan refererade 1600- och 1700-tals åsikterna vara riktiga, så blir förhållandet ett annat. 1 så fall skulle morgongåvan vara en plikt, och mannens underlåtenhet att utfästa den skulle inte kunna hindra hustrun från att utkräva och också utfå den. På samma sätt borde en vid fel tidpunkt eller utan vittne utfäst morgongåva inte kunna hindra hustrim från att utkräva och av domstol tilldömas morgongåva. Rätt hinderdag och fastemän Den anonyme författaren till En kort traktat om morgongåvor» förklarar, att morgongåvan enligt landslagen endast kan ges på rätt hinderdag. En gåva som givits före eller efter denna tidpunkt kan inte räknas in under de rättigheter som tillkommer en morgongåva.^” Rålamb har i sitt, enligt inledningen år 1652 avslutade, verk »Observationes juris practicie», som utgavs 1674 och 1679, givit en tolkning av GB 10:3. Han menar, att en morgongåva som icke givits å rätt hinderdag, eller i tolv vittnes närvaro, saknar rättskraft. En sådan gåva får inte samma verkan som en morgongåva och blir inte barnens möderne- utan fädernegods. Sombelägg för riktigheten av sin åsikt, när det gäller en vid annan tidpunkt än å rätt hinderdag utfärdad gåva, anför han kyrkobalkens kapitel fjorton i Upplandslagen och Östgötalagens Jägerskiöld har inte direkt behandlat det här ovan l)erörda, utan mera allmänt uttalat sig om hemgift och morgongåva. Han menar, att »Dessa 29 grundades på utfästelse, och löften voro enligt den härskande meningen icke bindande . .Samme författare gör också gällande att »Man synes ock hava mött betydande svårigheter i vissa fall, då krav riktades på utfående av morgongåva eller hemgift.» .Angående denna inställning till morgongåvan se det följande här ovan, och då inte minst s. 193 ff. I det av Jägerskiöld behandlade målet, i form av referentens votum, ligger tyngdpunkten på frågan om morgongåvans storlek och vittnena. .Se s. 185 f. (.Jägerskiöld s. 16 f.) En kort tractat om Morgongåfwor Cap. I: 2, 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=