155 seende från hälftendelningen, med motsvarande bestämmelser i landslagen. Följande paragraf saknar emellertid motsvarighet i landslagen; »Få de barn tillsammans oeh hustrun lever efter mannen, då tage hon ingen morgongåva, utan den vare död. Dock tage hon sin säng, den bästa, sin kyrkdräkt, den bästa, men icke smiden, såsom förut är sagt, av oskiftad egendom, och sedan skifte hon till hälften med sina barn.» Detta stadgande, att änkan inte skulle utfå morgongåva då levande barn fanns, förefaller klart nog. Meningarna har emellertid varit delade, då det gällt att avgöra denna paragrafs rätta omfattning.’*^ I en dom utfärdad i Torneå år 1665 förklarades morgongåvan, i enlighet med giftermålshalkens nionde kapitel, <löd, eftersom makarna fått barn tillsammans.’*’* Målet fördes vidare till Svea hovrätt, och i denna instans blev domen den motsatta. Referenten förklarade sig inte kunna se med vilka skäl borgmästare och råd upphävt morgongåvan, men fann »tvivelsMl'.Sll. (il? 0: lliir citorad efter H()lml)äek oeh ^^'esséns nu.svenska iolkniii^. C.arlsson har konstaterat, att niorf^onj^åvan endast utgår fall, att hustrun harnlös överlevde mannen. Funuos barn, fick hustrun alltså ingen morgongåva: 'då d(")r morgongåvan i vaggan', siiger en svensk 170()-talsjurist.» ((’.arlsson s. 2112.) Den åberopade juristen iir hiir Nehrman, som uttalar sig om 17.'}4 års lag och inte t)m MK.StL. Han siiger: »Ty i Stiiderna wiinta the, som sig gifta, itfwen som på l.andet, at theras Achtenskap warder willsignadt med harn. då morgongåfwan dör i waggan;» — liisningar öfvver (iiftermåls Halken s. 12!).) Om detta ses i relation till 17.‘54 års (IB !):.■{, i vilken siiges att hustrun inte tager morgongåva — »ther hon Itarn ejtvr (kursiverat hiiri honom hafwer.» \ara, alt morgongå\an dör i vaggan, eiulast då harn överlever fadern. I \y lagsamling, fc')rsla hiiflet, s. 42.) Om stadslagen yttrar sig Nehrman diiremot [)å f(')ljande siill: »Fffler .Stl. förswinner morgongåfwan, så snart harn födes, (.aj). !). 't. (lifllm. H. ,SI1. | ])å lika siitt thermed i stiiderne, som nu om landet förmält är.» (Nehrman, Inledning til then swenska jurisprudentiam civilem s. 207), § (58.i Nehrmans uttalande hiir om alt morgongåvan försvinner — — — gör del, inte minst mot bakgrunden av de delade meningar om l)arnsh()rdens betydelse som rådde, klart att hans åsikt var att morgongåvan, enligt stadslag, alltid försvann, då harn födiles, tl.v.s. oa\sett t)m dessa <5\erlevde fadern eller ej. ”” R.\. .S\ea hovriilts arkiv K \'l a 2 aa Lc 11(5: 1, 22. Dom den 2,(5 1(5(5,'). i det . (Nehrman, l'ör;“- . så tycks Nehrmans åsikt Men födes inga harn: tå förliålles så snart harn födes
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=