RB 21

152 laga ling år 1668 soin bonde. Denna morgongåva kom att leda till en rättvist, vilken, efter att ha behandlats av härads- och lagmansting, slutgiltigt avgjordes av Svea hovrätt. Rätten konstaterade ar 1670. alt morgongåvor av denna storlek inte var emot praxis.^** Det påpekas också av flera rättslärda under senare delen av 160()-talet samt det begynnande 1700-talet, alt kvantiteten inte beaktades vid givandet.*^' Det framgår av detta att både bönder och löskekarlar asidosatte landslagens maximering.*^^ Detta är föga förvånande, bland annat med tanke på den penningvärdeförsämring som skett genom århundradena. Därmed återstår frågan om efterlevnaden av stadslagens motsvarande bestämmelse. EFTERLEVNADEN AV DEN 1 STADSLAGENS GB 9 PR STADGADE STORLEKEN. FÖRBÄTTRINGEN I stadslagen stadgas alt en given morgongåva skulle bestå av 24 mark svenska penningar och ej mer. Den kunde dock vara mindre, om brudgummen så ville eller inte ansåg sig kunna ge så mycket. Denna gåva var inte bunden till pengar utan kunde även utfästas i jord, gårdar, eller vad man fann för gott. Källmaterialet, för medeltidens del, är ytterst tunt. Del tycks inte finnas ett enda bevarat morgongåvobrev, där givandet skett enligt stadslagen. Däremot finns det ett dokument, utgivet av borgmästaren i Uppsala. Anders Olsson, i vilket en redogörelse ges för den av honom utlovade morgongåvan. Det framgår a\ denna redogörelse, att den i enlighet med stadslagen givna gavan betingade ett värde, som låg (iver det tillåtna. 89 90 R.\. Svea hovrätts arkiv B II a. lä 12 KiTO. lol. Sil L Via 2 aa I.c 120:1». 14. Kn kort tractat om Morfjongåfwor. Cap 11:3. .Xlnupiist. Förarbeten till Sverifjes rikes lafj 1066—1686 s. 131. Kloot s. 97. .Vhrahamsson. 1702 s. 4.'). .\rnell s. 293. Ifråga om de övre rättsinstansernas inställning till detta förfarande se s. 219 f. .MEStL GB 9 pr. § 2. **« R.\. Or. perg. 23 11 1477.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=