148 Från och med 160()-talets shilskede var den htigsta tillåtna sammanlagda morgongåvan 6 pnndliister.’’ För liden fram till 1734 års lag har endast ett fåtal exempel på överträdelse återfinmils.Det kan följaktligen konstateras att sedan maximistorleken genom kompletterande stadgande fastslagits till ö pundläster, så har också detta påbud, jiå några undantag när, iakttagits vid givandet av morgongåva. mohgoxgAvans storlek och dex EXSKILDA IXDIVIDEX Det har tidigare påpekats, att man misslyckades, när det gällde att begränsa morgongåvans storlek. Den sattes i 1()44 års stadga till 6 pundläster kornränta i arvegods, en summa som får betraklas som mycket hög. Del kan tyckas alt storleken, åtminstone i fråga om arvegodsen, var av fiiga intresse, sedan man lyckats genomdriva alt det givna skulle stanna inom släkten. Storleken på det givna är emellertid av stor betydelse fiir den enskilda individen. Detta kan delvis utläsas ur 1604 års stadga. Däri påpekas att somliga i morgongåva eller förbättring gav en så stor sinnma pengar, att hela mannens egendom åtgick för att gälda löftet — i den mån den nn alls räckte till.'-' Del är nafnrligt alt samma problem gällde då morgongåvan från biirjan gavs i jordagods och innefattade hela eller mer än hela ägodelen. 1'hi sådan morgongåva skapade svårigheter för arvtagarna. Om husfrun överlevde sin man. så behiill hon under änketiden hela makens kvarlämnade egendom. Det kunde medföra att hennes barn eller andra av makens arvingar under en stor del av sin levnad, eventuellt hela. tvingades avstå från arvet. Dessa svårigheter giillde naturligtvis inte bara när änkan disponerade hela egendomen utan kunde Iliirvidlag l)<)rt.se.s naturligtvis 1'rån grevarnas och friherrarnas riilt att (lessutoni ge livgeding av grev- och friherrskapen, samt de riittigheter ifråga oin 1 ;i n g o d s st)m anges i lOåö års stadga. Den sistnämnda l)ehandlas j)å s. ff, medan livgedingen tidigare omniimnts på s. 131. R.\. Or. pcrg. 19/3 1673. R.\. .Svea liovrätts arkiv R II a. 16 6 172."). vol. 96 fol. 141 ff. Schmedeman 1 s. 390.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=