RB 21

146 värde, bland annat lack vare förbättringen, inte varit begränsat till 6 pnndläster. Det finns två motstridiga uppfattningar om vid vilken tidpunkt förbättringen avskaffats. Stiernhöök omnämner, i samband med sin redogörelse för förbättringen, den stadga som — effter richzens ständers samtyckio på den richzdagen, som höltz 1668, confirmerat och stadfäst och effter denne dag för een lag hållas bör». Han har tidigare klargjort, att Kungl. Maj:ts stadga gjordes i Stockholm den 19/12 1668.®^ Det är följaktligen, enligt honom, från och med detta datumsom ett absolut förbud att giva förbättring rådde. Enligt Bergman har den förbjudits genom en kunglig resolution för adeln av den 17/9 1668.®^ Även Almquist intar ståndpunkten att bruket avskaffats vid denna tidpunkt.'” Det har redan konstaterats, att resolutionen av den 27/8 trycktes i de påbud omexekution, som utgavs den 17/9 1668. Därmed hade ju förbättringen avskaffats. Trots detta förklarades det i stadgan av den 19/12, att förbättringen — här) aldeles förbiude och afskaffe, följaktligen inte tidpunkten för avskaffandet till den 17/9. Inte heller stadgans datum, den 19/12 1668, utgör, enligt stadgan, den definitiva slutpunkten på förbättringen. I paragraf 16 konstateras nämligen, att landet var »widt begripet», och att det därför fordrades någon tid, innan alla kunde bli underrättade om stadgan. F()r att inte någon genom exekution skulle förfördelas, innan kunskap om sakernas beskaffenhet erhållits, beslöts det, att stadgan inte skulle träda i kraft förrän den 24/6 1669. Härifrån giordes härmed (kursiverat —Stadgan anger .\lniqui.st. Förarbeten till Sveriges rikes lag 1C6G—86 s. 128, 141. Bergman s. 39 not 1. .\linquist. Svensk rättshistoria II. Familjerättens historia s. 111. Denna åsikt återkommer i Hafströms »Den svenska familjerättens historia» s. 61. .Xbrahamsson nöjer sig, i sina kommentarer till landslagen år 1726 s. 291. inetl att för förbättringens del endast ange »Resol. på Adel. bes. 1668 § 12. Stadga för .\del. 1668 § 5.» Hänvisningen till § 12 är emellertid helt fel. .\ven Nehrinan, för att ta ytterligare ett exempel, anger utan kommentarer inte bara resolutionen, dock med rätt hänvisning till § 26, utan också stadgan. (Nehrman, Inledning til then swenska jurisprudentiam civilem s. 203.) Schmedeman 1 s. 553.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=