137 former bli aktuella i samband med olika undersökningar av morgongåvan. Det är möjligt, att han också menar att en successiv utveckling skett, i det alt konfirmerandet av morgongåvan i testamente efterhand lett till en sammanblandning mellan morgongåva och testamente, någon som slutligen, inte minst genom 1644 års stadga, förde till att morgongåvobreven helt försvann och ersattes av testamentet. För att få en uppfattning om sanningshalten i Bergmans åsikt, och samtidigt få ett begrepp om de formella förändringar som eventuellt kan ha skett efter 1644, så har delar av materialet, fram till omkring 1800, undersökts. Det finns i Göta hovrätt en samling dokument, som under tidernas lopp inprotokollerats. Bland dessa återfinnes även morgongåvobrev. De fiirekommer från 1646 och fortsätter inte bara fram till stadfästandet av 1734 års lag, utan även under resten av 1700-talet.^^ Det finns i Svea hovrätts arkiv en serie deponerade handlingar, som också den omfattar dokument av olika slag. Det var ursprungligen meningen alt de efterhand som de fick aktualitet, skulle uttagas och träda i kraft. De inlämnades förseglade till hovrätten, och mänga har så förblivit.^'* Dessa deponerade och fiirseglade, men icke uttagna, handlingar har nu sedan öppnandet tillstyrkts av berörd instans, genomgålts och ordnats.^® Det visar sig, efter en granskning av detta 1700- och 1800-tals material, att morgongåvobrev utställts. Det finns såväl bevarade sådana som Göta liovrälfs arkiv. Tillvaratagna Morf’.-brev, testam., bonpptec., arvsskiften och avvittr. inst. nr. 791, 442, 524, 778, 446, 40. 48, 320, 177, 328. 384, 451, 36, 454, 1237, 57, 284. 129, 1253 a, 562. 388, 678. 51, 258. Dessa morgongåvobrev härrör från tiden 1646—1734. För tiden efter, se exempelvis: nr. 15, 157, 203, 795, 1145, 1239, 1246, 1276, 1481, 1491, 1525, 1877,2066,2080,2184. Anledningen till att de, i vissa fall, aldrig iittagits torde variera. I fråga om testamente kan det exempelvis ha förekommit att nya sådana utfärdats, varför det gamla förlorat aktualitet och blivit liggande i sluten deposition. Det kan också tänkas att det stundom, vid sidan om det förseglade dokumentet, funnits ett identiskt lika tillgängligt. Jag står i tacksamhetsskuld till förste arkivaricn fil. dr. Sten Landahl. Det är han, som haft vänligheten att för mig påpeka förekomsten av denna deposition, vilket inte minst ur arbetsteknisk synpunkt inneburit en stor lättnad.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=