136 Det ovan återgivna exemplet visar också, att adeln i praktiken inte bara varit medveten om denna lucka, utan även begagnat sig av den. Testamentet har fått taga över där morgongåvan slutat. Swedlund menar att 1644 års stadga reglerar morgongåvan, så att den i fortsättningen inte skulle få gciras hur stor som helst utan begränsas till en viss storlek, d.v.s. 6 pundläster.Det framgår av det tidigare sagda att detta inte, utan vidare, är rätt. Någon gräns fiir morgongåvan som helhet ges inte i denna stadga.’^- EFTERLEVNADEN AV BESTÄMMELSERNA I 1644 ÅRS STADGA OM TIDSBEGRÄNSAD ÄGANDERÄTT OCH FÄDERNEäRV. MORGONGÅVäNS dokumentäriska existens En av förutsättningarna för att 1644 års stadga skulle kunna bli framgångsrik var att mannen i fortsättningen gav morgongåvan med för hustrun tidsbegränsad äganderätt och såsom barnens fädernearv. Innan en undersökning kan påbörjas, i syfte att utröna efterlevnaden av dessa bestämmelser, måste en helt annan i litteraturen framförd åsikt granskas. Enligt Bergman var det inte sällsynt, att morgongåvan konfirmerades i mannens testamente. »I S. 32 visar sig också sammanblandning mellan morgongåva och testamente, i det utfästelse att få ärva hälften av lösöre, upptagen även i testamente, behandlas såsom testamente. — Med den nya morgongåvostadgan synas också morgongåvobreven efter hand försvinna och exempel förekomma nu på att morgongåva först i testamente till sitt belopp bestämmes (såsom i S. 86, jfr S. 62:2).»^^ Bergman gör här gällande att morgongåvobreven, men däremot inte morgongåvan, efterhand försvunnit. Därmed skulle ju ett dokumentariskt tomrum uppstå, och följaktligen andra brev- .Swedlund s. 16,') f. Här bortses naturligtvis från grev skapen. .Se i detta avseende också s. 142 ff. 33 Bergman s. 69. och friherr-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=