126 mande.® Därmed tycktes allt vara klart och endast stadgans pnblicering återstå. Det motstånd som fanns på Riddarhuset hade redan den 26/2 kommit till uttryck i riksrådet. Där anfördes drotsens, Per Brahes, och fältherrens, Jakoh De la Gardies, »hetenckiande om den andre punchten till Ridderskapet angående mårgongåfvan» —. Dessa två menade, — hafvas på Grefvar och Frijherrar. i det dem skulle hirlofvas mehre att gifva ähn audre:» — ville göra mellan första klassen och de övriga, och som för övrigt inte bara gällde morgongåvan, gav inget resultat. Rikskanslern befallde Riddarhusets sekreterare att delge ridderskapet punkterna, men ftirbehöll regeringen rätten att efter eget gottfinnande avgöra frågan." Efter beslutet i Riddarhuset den 28 2 togs bl.a. frågan om morgongåvan ånyo uj)p i riksrådet den 2/3. Xär ridderskapet infann sig i riksrådet förklarade det sig, genom lantmarskalken Erik Gyllenstierna, nöjda med de punkter som gjorts ifråga ombarnsöl, bröllop och begravning. Man ställde sig emellertid tveksam i tre fall, och ett av dessa gällde morgongåvan. De flesta sades vara nöjda med den högsta tillåtna räntan om 3 pundläster, men det fanns också de som gjorde svårigheter. Därf(")r begärdes det, från adelns sida, att regeringen skidle överväga frågan, och sedan låta stadgan utgå av trycket. Den diskussion, som kom att föras i riksrådet, skedde mellan drotsen Per Brahe och rikskansler Axel Oxenstierna. Även fältmarskalken Herman Wrangel liksom Johan Skyt te har deltagit. Drotsen menade, att stadgan var emot andra länders normer och dessutom inte tagit hänsyn till höghet och förmögenhet. Han anförde också Wrangels exempel, att om denne tog en grevedotter, så hade hon varit illa hjälpt, om han inte fått ge mer än 3 pundläster. Per Brahe menade därför, att stadgan förspillde många goda äktenskap och hindrade de som kunde avancera genom ett gifte. Kunde däremot var och en ge vad han ville, så kunde den som var förnäm men fattig söka den rikare och följaktligen skapa bättre harmoni. att någon respect skulle —. Den distinktion som dessa 6 SR.\P .3 s. lO.'). ■ SRP IX s. 167 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=