124 Lördag den 26 februari upplästes på Riddarhuset det första stadgeförslaget i Kristinas namn, som behandlade adliga bröllop. Adeln uppmanades att taga förslaget i övervägande till påföljande måndag.^ Stadgeförslagets punkt 9 klargör, i inledningen, orsaken till de ändrade bestämmelserna. Däri konstateras att morgongåvan inte ges efter lag. I stället har givandet skett utan något anseende till brudgummens släkt, vilket lett till att gods och ofta huvudsäte gått ur släkten, när barn saknades. Detta ville man nu någorlunda reglera genom stadgandet, att morgongåva som givits i jordagods skulle återgå till mannens arvingar, när änkan dog eller gick i annat gifte. Den högsta tillåtna storleken sattes till 8 pundläster korn eller motsvarande värde i smör, järn eller annan ränta, och gällde för alla kategorier av adelsmän. Om sätegården gavs, så skulle den inräknas i de 3 pundlästerna. Mile någon giva mindre, eller inte kunde ge så mycket, så var det tillåtet, och fick i så fall bli en sak mellan de båda parterna. Morgongåvan skulle, när barn föddes i äktenskapet, räknas sombarnens möderne och ej fäderne. Överlevde mannen hustrun utan barn, så tillfiill den honom och efter honom hans arvingar. Överlevde hon däremot utan barn, så behöll änkan morgongåvan under sin livstid, men efter hennes d(Kl återgick gods, sätegård och erhållna inventarier utan lösen till mannens arvingar. Den liipande årsräntan skulle dock användas till hennes begravning. Gifte hon däremot om sig, så hade mannens arvingar rätt att inlösa godsen med 3 Icidiga mark silver för varje tunna given i ränta. Hon ägde emellertid rätt att behålla det givna till pengarna levererats eller till »leverancie prjiesenterade». I dylika fall skulle den löpande årsräntan tillfalla henne. Så långt är stadgeförslaget entydigt. Vad som därefter stadgas i fråga om storleken slår delvis sönder vad som tidigare påbjudits. Det upprepas visserligen, att ingen luögre morgongåva fick ges, men påpekas samtidigt, att om detta ändock skedde, så skulle del överskjutande inte betraktas som möderne eller fordra liisen. I fortsättningen fastslås att det är tillåtet inte bara att ge 3 pundläster utan också att efter eget gottfinnande och med släktens samtycke ge en högre summa. \älle någon ge sin hustru hela, halva eller en högre del av sitt gods, så var detta tillåtet. En sådan morgongåva fick hon besitta endast under sin änkelid. Barn i SR.\P 3 s. 164.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=