118 talet förekommer det att den bästa sätegården som brevutställaren kunde ärva utlovas till hustrun. I detta fall skulle den emellertid 82 Några år senare ges ingå som en del i en noga fixerad ränta, den lägligaste sätegården, utan att den ingår i den angivna räntan.^^ I mitten av 1590-talet gav en brevutställare sin hustru den bästa sätegården han kunde ärva efter sina föräldrar. Han utlovade dessutom hälften av allt det han kunde ärva och förvärva i löst och fast.®^ Delta, att ställa hela eller en stor del av morgongåvans storlek pa framtiden och samtidigt fastställa en avsevärd förbättring i mynt. blev omkring sekelskiftet samt första hälften av 16()0-talet allt vanligare bland adeln. Iht morgongåvobrev kom ofta att se ut på något av följande siill; Först utlovades en namngiven sätegård, eller den bästa som brevutställaren kunde ärva, alternativt ärva eller förvärva. Därefter gavs hälften av det som kunde ärvas eller/och förvärvas. Det förekom också att det redan ärvda eller ägda gavs. Till allt detta lades sedan förbättringen. Ungefär samtidigt med denna förändring kan en mera direkt konstaterbar ökning av morgongåvans storlek efterhand ses. Morgongåvor med ränteavkastning över 3 pundläster och upp till 6 förekommer, samtidigt som förbättringen undergår en likartad fiträndring. Där det tidigare rört sig om några hundra dukater blir det efterhand frågan om mer än 500, stundom 1000 eller tusentals dukater. I något fall har ända upp till 5000 givits. ItA. .Svea hovriitts arkiv E \'I a 2 aa Lc 38, 1. Morgonyåvobrevet av den 30 7 löTO. RA. \’itterlict.sakadeniiens dep. L. F. Riiiif.s diplonialariuin 5. 24 3 l(j()4. Mi)rg()iigävan f»iven den 19 1 1379. R.\. Or. ])eri'. 21/7 1594. .Svea hovr;itt.s och Kiingl. Maj:l,s in.st;illninf; till denna behandling av .siitcgården framgår av s. 226 f. Se s. 402 ff i kasui.stiken. Bergman menar att det regelmiissiga innehållet i elt morgongåvohrev innefattade den bästa siitegården »och hälften av allt. både fast och löst. som han iirver eller fcirviirvar, jiiinte en stiirre kontant ■förbättring’ å morgongåvan.» (s. 38 f). Det :ir onekligen riktigt att förliiittringen förekommer regelmiissigt. Däremot kan detta inte sägas om den hästa siitegården. Det iir minst lika vanligt att siitegården namngives eller en godsmassa ges. Det händer naturligtvis också att ingen sätegård överlämnas.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=