Ill all morgongåvan lag belydligt över landslagens slipnlationer. Sladgan drabbade IViljaklligen slanden olika. Diiremot bar landslagarna oeh appendixet troligen varit (iverens oni all del givna skidle ses soin iniidernearv. medan landslagarnas stadgande, all morgongåvan skidle tillfalla den längst levande av makarna då barn saknades, inte haft någon motsvarighet i appendixet. luiligt det sistnämnda bar det givna helt varit kvinnans. Det skall också konstateras att bestämmelserna i (IB 10:2. som behandlar fiirfarandel då maximibeloppet överskridits samt biiterna till konungen, nn ujiiihävts fiir såväl bonde som löskekarl. Del slår vidare klart alt en morgongåva given enligt 1008 ars ajipendix inte kom att ges på riitt binderdag eller med fastemän i (iverensstiimmelse med landslagens (IB 10:8. Den morgongåva som skulle utgå da miikränkning fiirekonnnil oeh fadern satte sig emot äktenskapet skiljer sig fiiljaktligen i väsentliga avseenden från vad som normalt skulle ske enligt lag. 1008 års appendix omiuimner uttryckligen endast alt morgongåvan skall idgå då mannen gifte sig med kvinnan, eller då fadern vägrade dotter alt gifta sig. Något lika klart uttalande om vad som skulle ske. då mannen vägrade att gifta sig med den kränkta kvinnan fiueligger inte i appendixet. Ifrågavarande lagbud har emellertid använts i riiltskipningen då mannen vägrade att ingå i iiklenskap.*’’ l^elta har inte bara Carlsson s. 'I’lioiiison. KA 19(i4 s. 129 If. 'I'lioinson päpokar. s. 29. atl i räUspraxis iiilo Iörokoinmnr ntl enda tall, då de SO marken nldiniits därtcir atl kvinnans tader inolsalt sij^ iiklenskapel. Det innel);ir nalnrligtvis inte all del aldri*; t()rekoinniil. all tadern i samband med en riillgång viigrat äklenskap. I en Svea ho\r:illsresolnlion av den .') 12 1I).')0 |H.V. Svea lu)\rails arkiv 11 II a vol. 22 tol. ÖS) konslaleras, alt mannen under iiklenskaiisliitle »hesox il» kxinna. Han aladc's nn. eltersom han inte xille tnllfjöra liHIel. alt hiila 40 mark samt idgixa morgoni^åva. Kunde han inte ellerkomma della inom år oeh da^’, så skulle han ])likla på egen bekostnad i tiiiiijclse och — »stå uj)j)eid)ara skritt». .\lll della skulle ske. såvida han inte i)å 1)011014”! säll kunde vinna töriildrarnas samlyeke all tå lienne till hustru. Del tramgår av ])rolokoIlen, atl mannen v:i”rade alt iikta henne, diirtör atl tadern inte xille iiodla ett :iklenska|). och tiir all hon hade lockat honom och inte han henne. Niir tadern lilltråf^ades om han ville all mannen sknlle laiia hans dotter till äkta. hlev svaret nej. lliir tiireligf^er åtminstone ett (jmsesidi”t vädrande. (H.\. Svea hox rälls arkiv .V 1 a 1 vol. 4, 4 12 lOöO.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=