79 eller dotter. Jämställda härmed var dråp å far eller mor, avsiktlii,d mord å ef^et barn, sodomi och tidelaj».^^ Denna indelning hade funnits redan i Alexander lll:s brev av år 1171/1172. liolgöringen växlar något i de olika statuterna men gemensamt för dem alla är den hårda penitensen. Enligt Skarastatnternas strängaste utformning skulle den, som gjort sig skyldig till incest i första graden, giira hot under femton år under de av kyrkan fastställda fastetiderna. Härtill kom lika många (dvs. femton) karenor. Med karena menade man fyrtio dagars fasta. Under fastetiden skulle botgöraren två å tre dagar i veckan leva på vatten och bröd. Under fem år var han/hon utestängd från kyrkan och måste under lika lång tid avhålla sig från att äta k<")tt. I de följande tre graderna minskas hoten successivt för att i den fjärde och sista graden (sexuell förbindelse mellan bryllingar) bestå av sex (eventuellt fyra eller tre) karenor under sex år.^“ Uppsalastatuterna från år 1344 är mildare i sin straffutmätning — botgöring var visserligen inte avsedd som straff men kom att verka så i praktiken. För de svåraste försyndelserna. brott mot naturen, incest i första graden samt dråp å nära släkting, hireskriver dessa statuter nio års botgiiring och lika många karenor.''* Fastan innefattade också kroppsliga späkningar och syndaren var under karenan hirbjuden att använda linnekläder, skor och bolster, han fick inte bada och måste hålla sig borta från den iikta sängen. Den hireskrivna boten måste vad incest i första graden beträffar betecknas som mycket hård och kunde vad den egentliga fastan angår sannolikt inte utan fara hir delikventens hälsa vidmakthållas. Det förefaller befogat, då statuterna förordar en viss barmhärtighet i de enskilda fallen. Kyrkan var också frikostig med att bevilja dispenser. Mål, som rörde incest och övriga svåra brott, lydde enligt dessa av kyrkan utfärdade statuter under de inhemska myndigheterna, kailigt väslgötalagarna skulle ju i överensstämmelse med Alexander III:s brev till svenskarna de som begått styggelseverk sona sin synd genom vallfärd till Rom för att där söka absolution hos ])åven. Härom ger oss Uppsalastatuterna av 1344 en intressant upplysning. Det heter där om de grövsta brotten (incest i första graden etc): »På grund av den avskyvärda och hirskräckliga be-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=