75 \"ad som här sagts gäller lagrummets senare del. Den fiirra delen är oklart avfattad och svårtolkad men torde ha innefattat, all också en annan part, exempelvis kyrkan, kunde yrka på äktenskåpets upplösning, om det stod i strid med de kanoniska reglerna om hlodsfrändskap.'* Trots de inskränkningar i rältsförfarandet, som lagen föreskriver, tycks det som om riskerna för missbruk av detta lagrum var stora och att mannen med kyrkans stöd kunde göra sig kvitt en hustru, som han tröttnat på. Man ställer också frågan: inom hur många led räknades äktenskapshinder i Sverige vid lagbudets tillkomst? På grund av källmaterialets knapphändighet låter sig denna fråga inte med säkerhet besvaras. I Äldre \’ästgötalagen nämns ingenting om nntdlet förbjudna grader utöver de två led som avser incest. Enligt Alexander Ill:s hrev var Ju antalet förbjudna led sju. på laterankonciliet 1215 inskränktes de till fyra. Först i Yngre Västgölalagen (KK 52) talas om frändskapshrott i tredje och fjärde led (kanonisk komputation) och av ett tillägg till lagen framgår, att det femte ledet var tillåtet vid ingående av äktenskap.'* Här har fjärde laterankonciliets regler gjort sig gällande. Äldre Västgölalagen redigerades av lagman Eskil på 1220-talet. Den ålderdomliga lagen utgjorde utan tvivel i väsentliga ting endast kodifiering av redan gällande rätt. Det fjärde laterankonciliets bestämmelser om inskränkning av de förbjudna leden till fyra kan knappast —med tanke på de dåliga kommunikationerna — under det fåtal år det här gäller ha slagit igenom, så myckel mindre som ingenting i lagtexten ger någon antydan härom. Som framgår av det föregående har Alexander III:s brev av år 1171/1172 starkt påverkat Äldre Västgötalagens äktenskapsrätt. Därmed är inte sagt, att detta också gällde brevets påbud om sju förbjudna led. Lagens diffusa bestämmelser i denna för kyrkan så betydelsefulla fråga låter sig enklast förklara därigenom att de förbjudna leden av rent praktiska skäl måst inskränkas till ett betydligt lägre antal samt att frågan härom från fall till fall avgjordes av biskopen och tinget gemensamt. Härmed är ingalunda sagt, att inte det citerade lagrummet kunde missbrukas. 1 utländska källor omtalas, att furstliga per- .soner (hire år 12151 i sina ättelängder uppletade avlägsen släkt-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=