KAP. 11. KÖTTSLIG FR.4NDSK.\P SOM ÄKTENSKAPSHINDER. INCEST Kanonisk rätt skiljer på den bioloi,dska släktskajien. skyldskapen, consdiu/iiinitas, fsv. frccndsimi, och den andlif'a. coyinitio spiritualis, fsv. (jupsivalcujh. Såväl kiittslig som andlii.; skyldskap utgjorde äktenskapshinder men olika regler tillämpades i det ena eller andra fallet. Andlig skyldskap uppstod framtVu' allt mellan dem, som biträdde vid dop och konfirmation, och kommer i det följande att behandlas i samband med dopet. Också utomäktenskapliga sexuella förbindelser inom förbjudna led betraktades somskyldskapsbrott. Den k()ttsliga skyldskapen ägnas stor uppmärksamhet i landskapslagarna, framför allt i Västgötalagarna. Bestämmelserna där återgår till Alexander Ill:s brev till svenskarna 1171/1172. 1 det nämnda brevet behandlade ju påven incest och dråp å nära anfiirvant ijfr ovan s. 63). I Äldre Västgötalagen kallas dessa brott firnarvcrk, styggelseverk. bannlysningsmål. De incestbrott, som nämnes, är att tar ligger hos sin dotter, att far och son, t\’å bröder eller två kusiner äger samma kvinna; vidare att mor och dotter, två systrar eller t va kusiner äger samma man. lÄ^gL I, GB 8; jfr VgL II. KK 52). Yngre Västg()talagen utvecklar (Urbotamål 3) närmare kyrkans lära om incest: även den som har kroppslig lusta till sin mor. dotter eller syster, dotterdotter, farmoder etc. eller till fränka i vissa sidoled gjorde sig skyldig till denna svåra synd. Den äldre lagen gör ingen skillnad mellan dråj) å nära friinde och incest. De dråp, som enligt denna lag räknas till finvirverkeu. är, att mor mördar sitt barn, son dräper sin far eller far sin son.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=