69 skap i icke tillätet led. så skall — även om han varit okunnig härom harnen i en dylik förl)indelse ovillkorligen helraktas som oäkta. Barnen skall inte ha någon hjälp av l()riildramas okunnighet, dä man kan antaga, att dessa känt till förhållandet men låtsats, som om de inte visste något därom. På samma siitt skall de liarn anses som oäkta, vilkas fiiräldrar haft kännedom om det lagliga hindret men likväl mot allt förhud ingått äktenskap infC)!' frn'samlingen. Den soekenpräst. som inte hindrar sådana förhindelser, och den munk, som deltager däri. skall under tre år suspenderas från sitt iimhete. och straffet hlir striingare. om hrottets Beskaffenhet så kräver. Även de som ])å så sätt (dvs. hemligt) ingår äktenskap, om också i tillåtet led, straffas med liimplig penitens. Men om någon illvilligt anmäler hinder emot en laglig hirhindelse. skall han inte nndgå kyrkligt straff. (Iranskar man denna t(’)r svensk ;iktenskaj)srätt hetydelsefulla påvehulla. har man f("»rsl anledning uppmärksamma påvens omdenne om svenskarna, som fidjande hedendomens villfarelse ingår iiktenskap på ett harhariskt sätt utan tillbéirlig h()gtidlighet. Det vill med andra ord säga. alt de ogudakliga svenskarna gifte sig enligt gammalgermanska sedvänjor med giflomannen som féh’- rättare av giftermålet, alltså inte in facir eccirsie med prästens välsignelse. Innocent ills' klagomal stämmer väl (iverens med vad .\lexander 111 givit nitryck ål i sitt ovan refererade hrev. Hur svårt kurian hade att pa äktenskapsriillens område göra sin auktoritet gällande gentemot svenskarna Iramgar också av en skrivelse, som Innocenalltså riktade till konung Johan av .Sverige. Brevskrivaren klagar där hl.a. (iver alt de världsliga domarna med förhigående av den kanoniska rätten och Biskopens domsrätl diimde i iirenden, som rörde äktenskapets ingående och upphisning.'-^ Innocenlius lll:s uttalande om de harhariska svenskarna passar inte in på kontinentens från kyrkans synpunkt mer utvecklade folk. Vissa av dessa folk åheropas av Innocenlius i koncilieheshilel år 121;'). Del heter diir (kap. 51). att särhestämmelser. redan lidigare gällande ])å en del platser (säkerligen avses framhir allt f'ninkrike och EnglandI. genom Beslutet upphöjts till allmän lag. lins' eflerlriidare ])å den heliga stolen llonoriuslll år 1220 kort efter företrädarens diid
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=