67 Iron, en medeltida kyrkofurste i all sin glans och härlighet, kiinde välkomna till mölet. Också representanter för de nordiska länderna hörde till de inbjudna eller bättre uttryckt till dem, som nåtts av den påvliga befallningen alt infinna sig på mötet. Den fråga, som framför andra var en hjärteangelägenhet för Innocentius, var korstågen till det heliga landet, somenligt hans planer borde återerövras från »saracenerna». \’ilka anspråk Innocentius hade på en allmän nppslntning kring konciliet framgår av en cirkulärskrivelse av den 19 april 1213, utfärdad också till Danmark och Sverige. Enligt påvens befallning skidle en eller två lydbiskopar få stanna hemma för att sköta de kyrkliga angelägenheterna, samtliga andra, ärkebiskopar och biskopar, skidle inställa sig i Rom på den fastställda dagen 1 november 1215. E()r Innocentius måste det ha varit en svår besvikelse alt den av honom särskilt gynnade ärkebiskop Andreas Sunesen i Lund ursäktade sig och avböjde att infinna sig. Denna vägran godtogs ingalunda av påven, som i en milt sagt onådig skrivelse (21 febr. 1214) befallde ärkebiskopen att inställa sig samt tillse, att den svenske iirkebiskopen och hans lydbiskopar gjorde sammalunda.^’’ Om Andreas verkligen deltog i mölet är dock tvivelaktigt. 1 en deltagarlista från konciliet står som representant för Norden endast: »De Datia episcopus» (en biskop från Danmark). Ciranskar man innehållet fiir (ivrigt i denna förteckning, finner man. att den genomgående anger, vilka som är ärkebiskopar. Orden »De Datia episcopus» kan därbir inte avse Andreas Sunesen, de måste ha syftat i)å någon dansk lydbiskop. Att ärkebiskopen av Lund inte finns på deltagarlistan bar man scikt fiirklara jiå så sätt. att denna förteckning endast skulle ha upptagit de andliga, som anmält sig till mötet, och att listan sedan inte korrigerats.’" Den autentiska deltagarlistan är tyvärr försvunnen. Delta är dock endast en hypotes och slutsatsen måste bli den, alt del inte kan bevisas, att Andreas Sunesen verkligen deltagit i delta också för vårt land så betydelsefulla möte.’® Att han vågat trotsa den jiåvliga befallningen kan ju helt enkelt ha berott jiå alt han hade laga fiirbinder. i så fall troligen sjukdom.’” Han var tor övrigt inte den ende. som tn^ls påvens diktatoriska befallning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=