66 annan tillkom det att ge dispens från kyrkans bud om förbjudna led. Icke desto mindre observerar man hur Alexander liksom fiirsöker skjuta över ansvaret för den dispens, han dock till slut beviljar, på ärkebiskopen och hans lydbiskopar. Ifråga omdet fjärde ledet är han dock obönhörlig; dispens i detta led ansågs lyda direkt under påven och något undantag härifrån är Alexander inte villig att medge. Även om det här är fråga om ett extremt fall, kunde säkerligen samma problem uppstå i avlägsna bygder i vårt glest befolkade land. Alexander lll:s brev till svenskarna år 1171/1172 och hans där uttalade uppfattning om äktenskapshindren på grund av blodsfrändskap har sitt givna intresse inte endast ur svensk utan — måhända än mer —ur allmän kanonistisk synpunkt. Vad Sverige beträffar kan man dock ifrågasätta, om påbudet om .sjunde ledet som äktenskapshinder någonsin fick någon praktisk betydelse. Vilka svenskar hade på 1100-talet reda på sina förfäder i sjunde led? Säkerligen inte ens kungliga personer eller högaristokratien. Och hur skulle det vara möjligt för biskoparna att övervaka, att rättsregeln efterlevdes? Att Alexander överhuvud kunde uppställa sådana hårda krav visar, att avståndet mellan Rom och Sverige var långt inte endast geografiskt. Brevet är ett vittnesbörd om påvestolens bristande kännedomominre svenska samhällsförhållanden. Härtill kom att rättsregeln om den sjunde graden aldrig vann någon allmän uppslutning inom kyrkan.^- Det dröjde inte heller många årtionden, innan påvestolen såg sig föranlåten att uppmjuka de orimliga bestämmelserna och inskränka de förbjudna leden till fyra, redan det hårt nog, då det betydde att äktenskap mellan bryllingar inte var tillåtna. Förändringen skedde på det betydelsefulla fjärde laterankonciliet 1215. Konciliet hölls av den kraftfulle påven Innocentius 111, som i hög grad satte sin personliga prägel på mötet. Mer än två och ett halvt år i förväg hade från det påvliga kansliet genom cirkulärskrivelser inbjudan utgått till hela den kristna världen i Europa såväl som i Asien. Det var också en talrik och lysande samling andliga och världsliga stormän, som Innocentius. sittande på sin
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=