e,2 den oskyldige, giila om sig. så länge den andre befann sig i livet. Det var hårda bud, som i överensstämmelse med kanonisk rätt gällde i Sverige under hela den katolska tiden och fortfarande (1972) gäller i katolska länder. 1 hrevet sägs också, att om hustrun dog. mannen inte fick gifta om sig med någon av hennes släktingar (underhirstått: i förbjudet ledI; samma regel gällde för kvinnan, om mannen dog. Den som handlade däremot gjorde sig skyldig till incest och i ett sådant fall kunde dispens inte beviljas. Den särskilda sort skyldskap. som härmed avses, är den kanoniska rättens (iffinifds. den släktskap, som uppstod mellan den ena parten i ett äktenskap och den andres släktingar, i landskapsrätten kallad sifskdp, svågerskap. Upi)fattningen grundade sig på att man och hustru genom coj)ula carnalis blivit ett k()tt. Alexander lar i hrevet också upp den ömtåliga frågan angående den trohetsplikl. som ålåg en hustru, vars man råkat i fångenskap. Det var inte tillåtet för hustrun att gifta sig med en annan, så länge det kunde förutsättas, att den förste mannen befann sig i livet. Hade hon gjort det och den hon fiirst gift sig med kom tillhaka från fångenskapen, måste hon ovillkorligen återvända till honom. Hade hon fått underrättelse om alt den fcirste levde och inte genast övergav den andre, gjorde hon sig skyldig till horshrott.^ 'Fill denna sistnämnda påvliga befallning kan den kommentaren giiras. att frågan varit lika aktuell genom tiderna. .Mexander 111 :s rättsregel (iverensstämmer med en i (Iraliani dekret upptagen fcireskrift, som finns i ett påvehrev ilaterat till år 408.’’ Pahud om att i dylika fall det hirst ingångna äktenskapet var del giltiga, även om mannen varit länge borta i fångenskaj) och l.o.m. diidförklarals. utfiirdades också av påven Cäemens HI (1187—1191). Till miinnen riktade sig Alexanders närmaste eflerlriidare på påveslolen Lucius III (1181—1185) i en skrivelse, där han strängeligen förhj(">d. att kristna, som råkat i fångenskap hos »saracenerna» dvs. muslimerna —man levde ju på korstågens tid ntan att ha fiirvissat sig om att den första hustrun ej var i livet. Hade parterna handlat i god tro och det fanns barn i det andra äktenskapet, skidle dessa dock inte betraktas som illegitima.*’ Fuiligt de räknat från 458 mer än tusen år yngre värendska gifte sig på nytt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=